sommar i berran

Swisch säger sommaren och sen är juli nästan slut och jag har inte skrivit något på så länge. Undrar hur jag sen kommer att minnas min tid i Berlin, som snart är slut. Summer in Berlin, it's allright, sjöng Alphaville en gång. Summer in Berlin, it's allright.

Jag har inte fått distans till det än, sommaren är inte slut. Jag kanske åker till Sverige om en vecka, eller kanske om två. Jag känner som vanligt ett behov av att sammanfatta, men mest för mig själv.

En kväll, som den här, när jag känner mig trött efter en helg som aldrig riktigt tar slut passar Summer in Berlin så bra. Jag bortser från de eventuella politiska undertonerna i att sjunga om sommaren i Berlin år 1984.

Jag skulle kunna skriva om saker som kanske kommer att få mig lite gråtmild och sentimental när jag tänker på dom om några år: refugen utanför Bar 25, sommarnattspromenader, söndagsfester, tony lionni - found a place, diskussioner om techno som aldrig tar slut och aldrig kan ta slut, cykelturer genom den gröna storstaden. Men jag har ingen lust med det just nu. Att skriva om något är att definiera det och stoppa det i en låda. Vi kan väl lyssna på en låt istället?

feel how your heart beats
like a heavy machine

en övning i att slå in öppna dörrar?

För er som inte gjort det rekommenderar jag en läsning av min artikel på Newsmill, som, föga förvånande, handlar om Kristdemokraterna:

klicka här