jag hittar inte soundstreams "dance with me" på youtube men vi kan börja med att lyssna på a-sidan på samma skiva istället, den är också bra

Freud kanske skulle säga att den känsla av att befinna mig långt ifrån centrum, som jag ofta upplevde när jag var yngre, i hög grad påverkar mina livsval i vuxen ålder. Kanske har min kärlek till några få kvadratmeter – ett betonggolv två våningar upp i ett gammalt kraftverk strax norr om Ostbahnhof i Berlin – en hel del med detta att göra: en längtan efter att få vara med där det händer.

Förra söndagen stod jag på på det stället igen, samma kvadratmeter, för första gången sedan augusti. Hjärtat i den stora kropp som är house av idag. Några få kvadratmeter där Det Händer. Det luktade som vanligt. Jag kände igen många stjärnor som jag brukat se där varje söndag. Tänk vad jag var glad.

När jag bodde i Berlin kom jag tillslut till en punkt då jag, en aning blasé, stod på Panormabar en söndag och tänkte, ”jaha och så ska dom spela ’Dance with me’ nu, jaja”. Men i söndags, åhhh –

Under hösten har jag ofta lyssnat på just ”Dance with me” och lite sorgset tänkt på den där alldeles särskilda kraften av att festen är en enhet, glääääääädjen. Dricka lite Club Mate. Dance dance, dance dance with me . . . dance dance, dance dance with me. Jag minns nån gång i mars, när Soundstream spelade första Sonntagspasset från tolv och det luktade vår utanför och man inte visste var Panoramabar slutade och basgången började, det var samma sak, hela rummet var samma sak. Dagsljuset utanför.

Freud kanske skulle säga att det är min känsla av att behöva UPPNÅ saker i vardagen, som gör att jag upplever det som en sådan befrielse att dansa. Framför det där dj-båset (av alla världens dj-bås är det något särskilt med just det där) två våningar upp i det gamla kraftverket, behöver jag inte prestera någonting. Det enda jag behöver göra är att stå där, lyssna på musiken – och dansa. Det är allt, sen är det färdigt.

Jag tycker att det är så himla himla vackert, och så svårt att förklara. Eller jag vill inte förklara heller, jag vill att det ska få vara som det är, obeskrivet och rent. Just låten ”Dance with me” säger dock mer om det där stället än något annat jag vet.