Tell 'em Ulla!
"En alldeles för vek och alldeles för hård yngling drog genom Europa utan hopp men i en oavbrutet malande vrede över livets villkor: gäckeri som flöt som skumpärlor och sögs ned i det likgiltiga vattnet utan spår, sveket som var inbyggt i livet så fiffigt och så ofrånkomligt. Man föddes till gemenskap, till delaktighet, till människovärme, med en längtan i bröstet som borde ha kunnat försätta berg. Men livet självt omöjliggjorde denna längtan. Hela den mänskliga samvaroapparaten fanns där, men den var obrukbar. Ty så snart man rörde sig det minsta i människornas riktning, sköt andra lagar upp: åtskiljandets lagar, stängdhetens, misstroendets, jagingroddhetens lagar. Var och en satt i sitt eget rum. [...] Historien och världen var full av barnsliga drömmar och deras skeppsbrott - "
(De två saliga, 1962)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar