en slags tyst minut

DN rapporterar om kvällens planerade avrättning av den enligt flera experter förståndshandikappade Kevin Green i Virginia, USA. Jag tänkte att det vore passande att citera ett parti ur Idioten:

Tänk efter: det där med tortyr till exempel; det innebär lidanden och sår, kroppsliga plågor och allt detta avleder liksom uppmärksamheten från de själsliga plågorna så att det bara är själva såren man lider av ända till dess att man dör. Det är ju kanske så att den främsta och svåraste smärtan inte orsakas av såren utan av det där att man säkert vet att om en timme, och så om tio minuter, och så om en halv minut, och så nu, just nu - kommer själen att flyga ut ur kroppen och man är inte någon människa längre och att det är alldeles säkert; framförallt det där att det där alldeles säkert kommer att hända. När du har lagt ditt huvud under kniven så där och hör hur den kommer susande över ditt huvud, då är det den där fjärdedels sekunden som är det allra värsta. Men det där är inte något som jag kommit på själv, det är många som säger det. Det där är jag så övertygad om att jag ska tala om vad jag själv tror. Att döda någon för att han begått ett mord är ett vida mycket värre ont än själva brottet. Att bli mördad genom ett domslut är oändligt mycket värre än att bli mördad av en stråtrövare. Den som blir mördad och knivskuren av stråtrövare en natt, i en skog eller någon annanstans, hoppas ända in i det sista att han ska kunna rädda sig. Det finns exempel på att en man som fått strupen avskuren fortfarande hoppas kunna fly elle försöker be om nåd. Men här är man absolut säkert berövad det där sista hoppet, som gör det tio gånger lättare att dö; men i det här fallet är man dömd till döden och det faktum att man absolut inte kan komma undan det är den allra värsta plågan och någon värre plåga finns inte i hlea världen.

poesi

Hela dagen pluggar jag, inför min sista 33-poängstenta. Ibland glimrar det till i litteraturen:

"Den praxis som redovisas nedan bör uppfattas som en mall för att hantera 'verkligheten."

vem har sagt att det ska vara kul

Ronan, min irländske vän, skriver som alltid bra saker på House Is A Feeling-bloggen. Bland annat skriver Ronan om Cassyremixen av Tadeos "IO". Det är en låt som bara puttrar på i tio minuter och inte är det minsta "rolig", men ändå är gjord enbart för att fungera i klubbmiljö och gör det väldigt bra. Såhär skriver Ronan:

"That conflict seems to go right to the heart of dance music, the intensity of the party is such that the music is often very serious, no matter what genre it is. When you think about it, it’s quite a weird cultural evolution that has led to this type of music soundtracking parties."

Ibland när jag har spelat skivor ute på en klubb med en publik som inte enbart består av folk som på förhand vetat vilken musik som kommer spelas har det kommit fram en person till dj-båset och frågat om jag inte kan spela lite "partymusik". Det kan man skratta åt. Det har blivit en catchfrase skulle man kunna säga - öj Fabian har du ingen partymusik hö hö hö.

Men alltså vadå - en person vill ha party, har haft förfest, gjort sig fin, det är fredag. Det är inte en särskilt konstig förfrågan. Ibland är techno "roligt" men då är det ju oftast på grund av något internt skämt i musiken, typ en stollig sampling. Det är förstås väldig seriös musik, som tas på stort allvar. Det är ett annat sätt att gå ut. Att vilja ha en "partykväll" eller inte vilja det. Ingen jag känner som har det som en hobby att gå på klubb vill väl ha en "partykväll". I Mora har man en partykväll när man går på Wasa på lördagen för att hitta någon att slåss med. Jag vet inte om det är så "kul" att gå ut. Att spela brännboll är "kul". Till exempel sex är väl inte heller "kul".

Det finns en fara med att resonera som i förra stycket! Man kan bli en sur technoman som står i ett hörn och lyssnar på mixar. Man kan bli en person som inte fattar att Lil Wayne är bättre än Common. Partykvällspersonen är sjukt mycket mer sympatisk än technomannen. Någonstans handlar det självklart om att roa sig. Men att titta på konst är inte heller kul. Dock kan det vara en känsla av att uppleva något nytt. Eller en känsla av gemenskap.

Jag tänker att kul musik är typ DJ Mehdi. Jag tycker dock att det är totalt värdelöst att höra DJ Mehdi på klubb, för jag tycker inte att klubbupplevelsen handlar om att hoppa upp och ner och hälla öl på min kompis. Det kan jag göra hemma. Det som är helt unikt för en klubb, som inte finns någon annanstans, är att vara trehundra personer i ett rum som dansar till samma beat, som bara puttrar på tio minuter utan att det händer någonting, och den gemenskap som uppstår när alla plötsligt rör sig i samma takt och reagerar på samma sätt. Det har väl ingenting med "festande" att göra.

sträck på dig pluggis

Om jag ska börja skriva igen så passar det väl bra att jag skriver lite om Anders Borg! I nya numret av Ergo intervjuas Anders Bord. Han är finansminister i Sverige. Utan att kunna motivera det särskilt bra varken för mig själv eller andra så är Anders Bord och Stol (finansminister i Sverige!) kanske den i regeringen jag tycker bäst om. Han verkar göra sitt bästa på nåt sätt, även om vi tycker olika om vad hans bästa är. Till exempel verkade han hålla galna kristdemokrater i skinnet avseende fastighetsskatten. Plus att han inte riktigt har representerat det jag verkligen hatar med regeringen - främst representerat av de högerextrimistiska folkpartistiska ministrarna - dvs allt prat om hårdare tag och så vidare. Jag läste ett reportage i DI Weekend där han sprang runt med hundar i Barbour-jacka och hästsvans och verkade ganska soft.

Intervjun i Ergo handlar om studenternas situation, och Anders Bestick är avbildad i solen utanför Ekonomikum. Självklart tycker Anders att studenter borde jobba mer istället för att gnälla om mer studiemedel. Det var ju rätt väntat liksom. Det ifrågasätts om studenter som läser tuffa utbildningar kommer att hinna med att jobba. Anders Pastej säger då såhär:

"En och annan arbetstimma kan de flesta klämma in. Det bygger karaktären".

Synd att jag inte gjorde lumpen och fick skjuta gevär för det hade nog byggt karaktären. Sitta hemma och läsa böcker, studera och lära sig någonting. Det bygger inte karaktären! Raska morgonpromenader, kallduschar, hunger bygger karaktären. Första världskriget byggde karaktären.

BILDNINGSFÖRAKT!