Viel jävla spass asså

Jag har varit i Berlin igen, en trevlig stad. Det här hände:

- Schönefeldts eget Palermo, den lilla kiosken med uteservering i gången mellan flygplatsen och S-Bahn, serverade en tallrik pommes och majonäs som gjorde att både jag och Anders var konstiga i magen i en hel vecka.

- Gick på Panorama Bar fast det var fredag, det var "enklast" men en väldigt bra kväll. Fint att man kan gå dit från Anders och Amis lägenhet. Jag tänkte: Nu står jag här på det lilla utrymmet framför DJ-båset på Panorama Bar, och det är liksom precis från den här platsen, det här väldigt lilla utrymmet, som all musik jag lyssnar så mycket på och tycker så mycket om utgår ifrån och är gjord för. Självaste kärnan, hjärtat.

- Lördagen: Vaknade. Såg Sverige-Spanien på en biergarten vid Kastanienallee. Åkte tillbaka till lägenheten. Kände en abstrakt men påtaglig längtan efter att bli tröstad.

- Sen var det söndag. Det skulle bli nästan ett dygn techno. Jag gick upp tidigt och begav mig direkt till Berghain. Köpte vodka i en kiosk på vägen och klämde den till frukost vilket kändes dekadent men roligt. Fåglarna kvittrade och Karl Marx-allee solade sig i morgonljuset, pensionärer var ute och gick med hunden. På Berghain spelade Len Faki machotechno. Kontrasten mot världen utanför var överväldigande. Efter tio minuter hade jag lämnat morgonen och omfamnat den natt som alltid råder i den där byggnaden, oavsett tid på dygnet. Senare spelade en kille som heter Chris Brukenfield uppe på Panorama, jag vet inte vem det är, men det var asbra. Deephouse upplandat med en och annan stänkare. Jag hade gärna varit där längre men blev så hungrig att jag var tvungen att gå och köpa mig lite lunch. Bakom Ostbanhof höll endagsfesten Sunday Adventure Club till, med open air-scen och tre stora rum innomhus. Luciano spelade exakt vad man förväntat sig, men det är ju inte något dåligt direkt. Han hade den kanske fulaste t-shirt jag sett hittills i år. Två fina hits var MD X-Spress "God Made Me Phunky" och den sida på RAL1001-skivan som samplar Nina Simone. Sen spelade Josh Wink. Det regnade litegrann. Matthew Dear spelade med sitt värdelösa rockband som han kallar Big Hands. Det lät som om ett lite sämre the Doors (jag gillar inte ens the Doors) som stod och slörepade lite. Det var skönt att få sitta ner, man kunde köpa Jägermeister för en euro och det pr-tricket svalde man ju i dubbel bemärkelse. Klockan sju gick Richie Hawtin på. Han hade sina datorer med sig och typ hundra av sina bästa kompisar som stod bakom honom på scenen och visade upp att dom var en av Richie Hawtins hundra bästa kompisar. Det har ju varit mycket snack om att Richie börjat spela med datorer istället för skivor. Setet byggde på att han hade en massa loopar som han spelade omvartannat och som återkom då och då. Jag tyckte inte att det fungerade. Det blev statiskt och tråkigt. Dessutom höll han av oförklarlig anleding på och fipplade med volymen hela tiden. Så fort det var lite gött bytte han loop och började dra i volymen. Han tog bort och släppte tillbaka kicken en gång i minututen kändes det som. Jag föredrar Lucianos mixande från höften framför Hawtins matematiska experiment any day. Sen gick vi till Kreuzberg och vilade, vilket innebar att dricka sprit, kaffe och öl. När vi kom tillbaka var det bara öppet inne. Luciano spelade back to back med oidentifierad person. Det var fantastiskt. Ljudet var också fantastiskt i jämförelse med utomhus. Dans dans. Sen spelade Marco Carola back to back med Loco Dice. Sån jävla punch och spänst, inga såsiga etniska körer, vilket kändes fresh. Klockan fem märkte jag att armarna darrade så det var dags att ta en taxi. I öronen lät det piiiip. Måndagen såg jag inte mycket av.

- Tisdag till fredag: Det var nice att vara i Berlin under veckan och inte bara klubba utan odla lite andra intressen också. Jag var på två konstutställningar, Wolgang Tillmans på Hamburger Banhof-museet och Man Ray på Martin Gropius Bau. Båda var helt toppen. Jag var på Stasi-museet också, vilket kändes mycket relevant att göra dagen efter att den del av den svenska riksdagen som kallar sig själva liberaler röstat igenom FRA-lagen. Samt drack öl i parker, åt på Monseuir Vong, promenerade runt Kreuzberg, kollade skivor på Hardwax och Rotation i olika omgångar, diskuterade världsläget med Anders och Ami, hälsade på de andra i svenskkolonin i Berlin, satt på Café, läste Kristina Matssons "De papperlösa och de aningslösa" (som jag väldigt starkt rekommenderar) och var på det fantastiska Club de Visionäre och sa hej till Cassy, mycket blygt.