ännu ett inlägg om varför jag älskar kristdemokraterna

”Att tala om diskriminering har i stället varit ett effektivt sätt att göra vanliga svenskar rädda att debattera denna fråga. Vem vill få en ful stämpel på sig?”

- Lennart Sacrédeus, riksdagsledamot, Kristdemokraterna. Insändare i FaluKuriren, angående könsneutrala äktenskap

”Det finns fortfarade en liten skärva av motstånd mot översittarna, besserwissrarna och dom politiskt korrekta fegisarana som vill tvinga på oss alla deras världsbild.”

- Mikael Rossi kommenterar på Newsmill, angående att säga ”negerboll”

”Sd:s ambition har alltid varit att vila på välgrundade fakta och föra fram sanningen. Ofta är det vi som fått göra folk uppmärksamma på ”obehagliga” uppgifter kring ex invandrares överrepresentation inom brottsstatistiken, när etablissemanget försökt mörklägga, skyla över och bortförklara”.

- Sverigedemokraterna beskriver sin politik på sin hemsida


Jag är ganska fascinerad av den här termen ”politiskt korrekt”. Det här är dom som använder sig mest av termen politiskt korrekt, vad det verkar: dumma människor. Termen politiskt korrekt verkar vara ett svärd att använda i en diskussion mot en motståndare som är mer påläst. Lennart Sacrédeus (den offentliga person i Sverige som jag tycker allra minst om) beskriver i ovan citerade stycke hur termen ”diskriminering” används för att skrämma ”vanliga svenskar”. Sacrédeus menar alltså att det är ”politiskt korrekt” att tala om diskriminering.

Lennart Sacrédeus, tillsammans med övriga två citerade personer / organisationer, verkar uppleva att det finns ett etablissemang som för en kamp mot ”vanliga” människor. Det vill säga att det finns en konspiration. Att det finns ett gäng någonstans som sitter med en dold agenda. Och som dessutom måste skrämma de ”vanliga svenskarna”. Och som för att göra detta använder ord som exempelvis ”diskriminering”.

Termen ”politiskt korrekt” används bara i frågor som är mer eller mindre kontroversiella. Exempelvis om man diskuterar feminism, könsneutrala äktenskap eller invandring. Det är också alltid den åsikt i debatten som kan beskrivas som avvikande från tidigare normer som dubbas som politiskt korrekt. Särskilt feminister beskrivs ofta som politiskt korrekta. En person som tycker, exempelvis, att Sverige bör ha ett rättsväsende beskrivs inte som politiskt korrekt, trots att nästan alla i Sverige tycker så. Att vara ”politiskt korrekt” verkar således hänga ihop med att ha en åsikt som utmanar etablerade normer. På detta sätt är termen politiskt korrekt paradoxal.

Man frågar sig exakt vad det är som, för att tala med Sverigedemokraterna, ”etablissemanget försökt mörklägga, skyla över och bortförklara”. Man frågar sig kanske framförallt varför detta skett. Samt vilka etablissemanget är. Eller just ja, etablissemanget är ju ”översittarna, besserwissrarna och dom politiskt korrekta fegisarna som vill tvinga på oss alla deras världsbild.”

Ibland hör man någon säga i en diskussion: ”Men det får man inte säga i Sverige idag”. En person som säger detta verkar likt Sacrédeus och Sverigedemokraterna uppleva sig leva under ett förtryck från den politiskt korrekta konspirationen. Jag frågar mig vem det är som bestämmer vad man får och inte får säga i Sverige idag. Svaret som ges på denna fråga är alltså ”etablissemanget” eller, för att travestera Sacrédeus terminologi, de ovanliga svenskarna. Varför någon skulle låta dessa ovanliga svenskar styra vad de tycker och inte, eller kanske framförallt huruvida de berättar om dessa åsikter eller ej, är för mig en gåta.

När man säger ”men det får man inte säga i Sverige idag” säger man väl samtidigt att man har fel? Eller kanske snarare: man säger att man saknar argument. Man förekommer sin motståndare, som har argument. Vad jag vet får man säga vad man vill. Fast ibland har man fel, och då kan eventuellt någon berätta det för en. Exempelvis någon som läst på i frågan.

Lennart Sacrédeus är riksdagsledamot och antagligen kan man därför ställa högre krav på honom än på övriga citerade källor ovan, vilka jag eventuellt skulle kunna avfärda såsom varandes dårar. Jag tycker det är förfärligt att en riksdagsledamot påstår att termen diskriminering används, och används dessutom ENBART verkar det som, för att ”skrämma vanliga svenskar”. Vanliga svenskar har alltså, för att följa denna logik, en fiende i termen diskriminering. Termen diskriminering är något som vanliga svenskar bör passa sig för. Att använda termen diskriminering är, skriver Sacrédeus indirekt, att inte vara en vanlig svensk. Lennart Sacrédeus verkar vara övertygad om att vanliga svenskar är dumma.