snart är det månaden maj

Och en onsdagmorgon som denna tänker jag på två låtar som, var för sig och på varsitt sätt, är två av dom bästa låtar jag vet. Det har kommit mycket loophouse den här våren - housemusik uppbyggd runt en samplad loop - och det passar väl i solen.

I det första klippet här syns the Supremes klassiska låt Come See About Me från 1964, i all sin enkelhet en av de mest perfekta poplåtar som finns. Det andra klippet, Omar S låt Day, är också en klassiker på sitt sätt, producerad i samma stad som Supremes (Detroit), fast nästan precis fyrtio år senare. Dessa klipp illustrerar också fint skillnaden mellan hur pop och house fungerar: Omar S tar en liten liten snutt av the Supremes och kör den meditativt om och om igen. Efter en stund uppstår något. Att lyssna på pop är att uppleva en helhet. Att lyssna på house är att ta vara på detaljerna.

Jag har lyssnat många gånger på Day, det är som sagt en av mina favoritlåtar, men aldrig lyckats uppfatta texten. Vokalen fyller en annan funktion, som bättre kan liknas vid ett instrument. Dock kollade jag upp the Supremes text nu, inför detta inlägg. Om man lyssnar noga på Omar S hör man ändå att det som Diana Ross röst verkligen sjunger är: That you're never ever gonna return. Det finns en skillnad mellan att sjunga det en gång, i förbifarten i slutet av en vers som bara väntar på refrängen, och att sjunga det uppåt femtio gånger i rad.

That you're never ever gonna return
That you're never ever gonna return
That you're never ever gonna return
That you're never ever gonna return
That you're never ever gonna return