vi fick 27 euro i pant för flaskorna

I fredags hade vi inflyttningsfest och den stora lägenheten var full med folk. Jag tycker det är svårt att beskriva mitt liv när det inte handlar om att använda det som exempel eller illustration. Jag är mycket intresserad av att läsa om andras inflyttningsfester, jag är mer intresserad av att läsa just om inflyttningsfester än om något annat, men jag kan inte förstå varför någon skulle tycka att det vore roligt att läsa om min. Det är som med att ta kort - om man åker på en resa tar man kort men man tar inte kort i sin vardag, fastän det ju oftast är vardag. När jag hade varit i Japan tyckte jag att jag hade så mycket intressanta saker att berätta. Japan representerade det särskilda. Jag tycker att det är svårt att berätta det som inte är det särskilda. Men när andra berättar om det särskilda tycker jag att det är mindre intressant än när dom berättar om det vardagliga.

Det vardagliga: Folk kom hit och drack sin öl och sin Jägermeister. Det fanns lite chips som vi hade köpt. I Tyskland är det tydligen så att om man är på hemmafest ser man all alkohol som gemensam, man kan liksom inte lägga "sina" öl i kylen. Vi hade köpt en back Pilsator men jag drack bara två. Sen gick jag på rommen istället. I ena vardagsrummet var det dansgolv. Vi turades om att spela housen. Några tyskar ville sätta på en cd-skiva med Baile funk istället. När jag senare stängde av den för att spela housen sa en tysk till mig att jag var "the opposite of openness" enbart på grund av detta. Dom övriga gästerna verkade glada dock. Polisen kom förbi och frågade vad som stod på (detta kan förstås betecknas som det speciella), men var sen lugna bara vi stängde fönstren så att grannen på andra sidan gården (som klagat) kunde sova sin rättmätiga nattsömn. Det ljusnade utanför och man såg i vilket eländigt skick lägenheten var. Gud vilken rolig inflyttningsfest det var! Inte ofta man har ett riktigt dansgolv hemma i sin lägenhet.

Igår städade vi och jag gjorde en tröst-playlist att lyssna på när jag diskade, för att döva den stora tomhet man kan känna. På min tröst-playlist finns Arthur Russell, Grace Jones, Prefab Sprout och R Kelly. Samt Orups "Som isarna när det blir vår" ("Och jag sålde sen din bil / till ett par som verka vara / allt det där vi borde vart" och man frågar sig, varför sålde hon inte bilen själv, varför var det Orup som gjorde det?)

Senare på kvällen (vi pratar lördag nu alltså, igår) spelade jag och Andreas skivor för några hipsters i Friedrichain. Jag åkte S-bahn hem sen.