konsumtionskritik

Klyschan om att Berlin är en delad stad: Idag åkte Henrik och jag, i kylan, U-Bahn till Västberlin och gick på Ka De We – Europas största varuhus. Det var en utflykt. I rulltrappan pratade vi om hur vi båda plötsligt kände ett habegär för de saker som hängde på de många galgarna – exempelvis stickade tröjor från Ralph Lauren – ett habegär som är helt frånvarande i det Berlin vi annars kallar vårt. Hur konstruerat detta habegär är, och att det är en slav under den miljö i vilken dess objekt presenteras. Det är en trösterik tanke: Exponeras man inte för stickade Ralph Lauren-tröjor i sin omgivning förlorar dom plötsligt sitt värde och man tänker aldrig på dom. En slags frihet.