uppdatering

Så nu är jag i Berlin, mina drömmars stad. Det är så kallt (-14 C!)och jag har ingen vinterjacka. Senaste veckan har jag bott på soffor och madrasser i Stockholm, Uppsala och Tyskland. Jag har varit jetlaggad och sjuk men glad att träffa mina vänner, det var ju så länge sedan. Berlin bjuder omväxlande på antingen blötsnö eller kalla klara dagar med vita träd och hala gator. I Weinbergspark åker barnen pulka och jag måste gå försiktigt förbi på min väg från tunnelbanestationen vid Rosenthaler Platz till det rum där jag ”bor” för tillfället. Jag är hemlös och är tacksam över att detta i mitt fall inte betyder att jag måste vandra Berlins gator i trasiga kläder med en sliten hund som enda sällskap, och sova på en utkyld U-bahn-station. Alla bankomater i Berlin ligger inne på bankerna, i särskilda rum som är öppna dygnet runt. Där sitter människor med sina hundar och tigger, och alla ger dom pengar (vad jag sett hittills). Jag har lätt att dras in i min berlinromantik såhär i början, vilket jag dock tänkte att jag skulle tillåta mig själv att göra för en gångs skull. Jag älskar gatorna i Kreuzberg om natten, när det är tyst och kallt och värmen från barer och kaféer och turkiska imbiss verkar gul och omslutande utifrån gatan. Jag älskar att skriva namnen på gator och platser i Berlin på bloggen: att skriva om att jag och Fabian i söndags natt promenerade ända från Oranienstrasse till Zossenerstrasse, att det var nysnö i Berlin och gatlyktorna knappt syntes i det täta snöfallet, att bron över kanalen var gammal och välvd, kyrkorna vi passerade mörka och tysta och att allting kändes som inledningen till en novell av Edgar Allan Poe.

Min främsta anledning till att flytta till Berlin är att jag vill vara omsluten av musiken jag älskar. När jag kom hit i torsdags dumpade jag mina väskor och tog direkt spårvagnen till en klubb som heter Wilde Renate och ligger nära Treptower Park. Det fanns ingen skylt utan man knackade på en dörr och blev insläppt. I lördags var jag på ett ställe som heter Golden Gate, som bokstavligen ligger under Janowitzbrücke. Det är också ett litet ställe. Martin Zadak, som spelade där, berättade att dom egentligen bokat fem dj:s för kvällen, men att alla ringt samma dag och sagt att dom varit sjuka (det verkar som nyårsfirandet gjort hela stan sjuk). Ändå lyckades dom styra upp en labelnight med den fina etiketten White. På en pytteliten klubb under en bro, som ändå hade fantastiskt ljud. Detta sammanfattar bra varför jag vill bo här.