Så jävla kosmopolit är jag att jag har tre sim-kort till min telefon: ett svenskt, ett tyskt och ett kinesiskt. Och så jävla kultur är jag att jag nu är i Uppsala för några veckor, för att ta del av några litteraturvetenskapliga seminarier. Nu har jag sagt detta och ska i fortsättningen akta mig extra noga för den självtillräckliga och distanserat ironiska stil som jag alltför ofta faller in i när jag ska skriva någonting.
(När jag startade min blogg (i största hemlighet) tänkte jag främst på två saker som bloggen INTE skulle vara: Att jag skulle låta bli att använda den till 1. Att positionera mig, eller 2. Som ett forum för att slåss mot väderkvarnar. Antagligen har jag misslyckats (grovt) i båda dessa föresatser, och jag har även helt slutat bry mig om föresats nummer två. Den falska ödmjukheten – mitt främsta stilgrepp – florerar antagligen även den i pinsamt hög grad, men den ger jag aldrig upp och har aldrig haft någon ambition att avstå ifrån).
Men jag är alltså i Uppsala, och givetvis är allt sig likt från när jag for härifrån, förutom att Café Lion heter något annat och vädret är sämre. Igår åt Björn och jag pizza på Pallet och jag har, trots min ambition att minska mitt köttätande till ett absolut minimum, handlat leverpastej på Luthagens Livs. Jag ser folk som jag inte känner, men som jag ändå känner igen till utseendet, och vill typ gå fram och heja och fråga hur dom haft det. Det känns ovanligt att känna igen folk när jag går på stan. Idag var jag till och med på JB (Juridiska Biblioteket) och kollade runt lite. Även på denna plats kände jag dock en entusiasm inför juridik som gör mig glad. Ikväll har jag spelat Risk på Kalmar, det var längesen sist, ungefär ett och ett halvt år sen, och jag åkte ur först av alla.
Detta som jag beskrivit nu, Pallet, Ica, JB och Risk på Kalmar, utgör verkligen en slags hörnstenar i min Uppsalatillvaro. Dessa hörnstenar finns kvar här. Min lilla Hood i Uppsala: en tre hundra meter lång radie som har sitt ursprung på universitetshusets tak. En liten värld som jag möjligen vågar påstå att jag nu kan ganska bra. Och som jag, trots allt, tycker så mycket om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar