det kallas reklam, tror jag

Med Görlitzer Park på sin ena sida, och de stalinistiska monumenten i Treptower Park på den andra, nästan precis där Landwehrkanal möter Spree, ligger Club der Visionäre. Åh club der Visionäre!

Stället ser på håll inte mycket ut för världen. Eller det ser åtminstone inte ut som ”Världens Bästa Bar!”. Jag har varit på flashiga skybars i Tokyo och i Hongkong, med utsikter man inte tror är på riktigt. Inget av detta finns förstås på Club de Visionäre (eh nej just det). Där finns bara ett litet oansenligt hus vid kanalen, byggt i tegel och trä, en uteservering på en veranda, och några bryggor med bord och stolar och en och annan soffa, som flyter på pontoner i vattnet. Ganska lätt att missa om man inte varit där förut. Ett pilträd står mitt på verandan. På kvällen är det upplyst och ser artificiellt ut mot natthimlen.

Det är förstås dumt att jämföra Visionäre med japanska skyskrapsbarer. Min poäng är dock att om jag skulle ha besökare i Berlin (vilket jag har ganska ofta) och innan pratat om att jag skulle ta med dom till min favoritbar (i hela världen), så hade dom kanske blivit besvikna. En bar högst uppe i en japansk skyskrapa ger förstås ett mer direkt och överväldigande intryck. Men man kan även jämföra CDV med andra berömda ställen i Berlin (bland svenska technoturister, that is):

När man är på Berghain skriker varje hörn av klubben VÄRLDENS BÄSTA KLUBB – från ljudsystemet till hur smidigt det alltid är i garderoben till kaffebaren och Wolfgang Tillmanns konstverk. Detta är väl i och för sig trevligt förstås. När man är på Bar 25 är allt tokigt och festligt och lite kokko och man tänker att man aldrig varit på ett ställe som är så mycket anything goes. Inget av detta finns på Visionäre. Visionäre är inte mäktigt och det är inte galet, det är något mycket mer subtilt – det är trevligt! Eller ett bättre ord är förresten sympatiskt. Det är det mest sympatiska stället jag vet.

På både Berghain och Bar 25 måste man ta sig in genom något av ett nålsöga. Särskilt på Bar 25 förstås där man blir hårt granskad men väl bakom dörren får göra precis vad man vill i fyra dygn (om man nu känner för att vara där så länge). På Visionäre går man bara in, jag har aldrig sett någon vakt och det finns inget inträde. Ändå är det aldrig fel folk där (om uttrycket ursäktas, men tänk typ såna som knuffas alternativt är heterosexuella och vältränade samtidigt haha). Man kan gå dit på en onsdag. Eller en tisdag eller en måndag eller en torsdag eller en fredag eller en lördag. Kanske allra helst på en söndagseftermiddag när solen skiner.

Trots att Club der Visionäre är extremt opretentiöst på detta sätt spelar alltid kända dj:s där. Nyss när jag var där spelade exempelvis Vera. Någon dag tidigare var det Sammy Dee. Man sitter vid bordet bredvid Seth Troxler, och han som står en bit bort är tydligen Zip. Ibland spelar Ricardo Villalobos, ”superstjärnan”, för ett dansgolv som är mindre än det ena av våra två vardagsrum på Flughafenstrasse.Första ölen kostar en euro extra, vilket ger en stämpel till besökaren och lite pengar till Dj:n. Dj-båset består av ett litet golvfast bord där det står två technics och en urei-mixer, det är allt. Om man undrar vilken låt som spelas är det bara att gå fram och titta på skivan. Visionäre är ett ställe där berömda Dj:s inte är berömda Dj:s utan bara musikentusiaster som spelar skivor, och ingenting skiljer dem från de personer som står en halvmeter bort och dansar, dessa är ju också musikentusiaster.

Ofta är det såhär när man ska gå på klubb: Man kan gå på en klubb som är väldigt ”bra” – och då måste man vara beredd att betala för sig (12 euro för Berghain är kanske inte dyrt med tanke på vad man får, men det är ändå mycket pengar med berlinmått mätt) alternativt krångla för att ta sig in (stå på gästlista alternativt köa, riskera att bli nekad i dörren för att man inte ser tillräckligt festlig ut osv). Eller så kan man gå på en klubb som är opretto men ”dålig” bara för att umgås och dricka öl – Palermo i Uppsala är kanske det bäste exemplet på detta för min egen del. Visionäre är dock den klubb i världen där det är störst skillnad på mängden hassle (betala, köa och så vidare), som ju är obefintligt, och graden av kvalitet, som ju med någon form av objektiva mätinstrument (exmepelivs hur berömda dj:s som spelar) är slående hög. Jag tycker att detta är så fantastiskt.

Man kan ta en eftermiddagsöl och prata, man kan dansa lite, man kan äta en väldigt god pizza, man kan sitta i en fåtölj och sola. Man kan ha det trevligt i ordets allra bästa bemärkelse.