onsdag 13 maj 2009
jag såg en kille som hade en t-shirt där det stod "i love my hood"
Flughafenstrasse heter gatan där jag bor. Det är ju en alldeles särskild gata. Den börjar uppe vid Hasenheide, vid Hermannstrasse, och sluttar ner mot Karl Marx-strasse, där den slutar i en T-korsning vid Rathaus Neukölln. Om man cyklar nedför Flughafenstrasse behöver man inte trampa, man rullar i ett behagligt tempo nedför gatan.
Det finns mycket att se längs med Flughafenstrasse. Många platser i Berlin skulle lika gärna kunna ligga i Stockholm eller i Paris eller wherever, men Flughafenstrasse är svår att tänka sig utanför Neukölln. Det allra mest klyschiga man kan säga om Neukölln är att stadsdelen är en smältdegel.
Nummer sju, där jag bor, ligger nästan allra längst ner på gatan. Tvärsöver gatan från mig ligger Neukölln Arcaden och skymmer utsikten från vår balkong. I Arcaden finns bland annat den stora mataffären Kaufland, och klädaffärer med hiskeliga kläder, och ett Mc Donald’s jag aldrig besökt, och en bio och en frisörsalgong där dom alltid spelar vansinnigt enerverande electrohouse vansinnigt högt och där alla frisörer har helt sanslöst spexiga frisyrer. I Arcaden finns också ett bibliotek, högst upp i huset. När jag upptäckte det trodde jag att detta skulle bli platsen där min c-uppsats skulle tillkomma, men jag har bara varit där och skrivit två gånger, trots att det även är fin utsikt från studieplatserna, över tegeltaken och skorsterna i Neukölln och Kreuzberg.
Ett par portar till vänster upp för backen sett från vår port ligger vår närmaste Spätkauf. Spätkauf betyder bokstavligen senköp. Det händer inte sällan att jag går ner till spätin (som vi säger) och köper några flaskor Pilsator eller Club Mate. Han som jobbar där oftast skojar med oss ibland. Det finns även ett internetcafé på spätin, längst in i lokalen. Där sitter ofta unga killar och spelar dataspel. Namnet på den lilla kiosken är ”Tele Welt Café”. Skylten är orange med lila text. Längs med Flughafenstrasse finns sedan en späti i var tredje port. Om jag ska gå hem till Anders och Andreas, som bor i andra änden av gatan, och dom ber mig köpa med öl, väntar jag tills jag är ända framme hos dom med att köpa den, för att slippa bära.
Anders och Andreas (Ivarsson och Jonsson, men det står Konsson på dörrklockan) bor i ett hus som är målat i en skarp orange färg och som av någon anledning har en stor propeller ovanför porten. För att komma till deras lägenhet går man över en innergård genom en passage som är målad i taffligt utförda psykedeliska mönster. I bottenvåningen finns en muslimsk begravningsbyrå. I skyltfönstret till byrån står ett stort inramat foto av pilgrimerna i Mekka, med sprucken glasskiva.
Snett över gatan från begravningsbyrån ligger även en liten moské. Den är liten och av tegel och inte särskilt ståtlig. På kvällarna lyser blå neonlampor runt moskéns konturer. Huset ovanför moskén är mycket stort och liknar en rymdbas. Moskén ger intryck av att vara inklämd mellan rymdbasen och huset nedanför. Ibland är det massor av folk vid moskén. Vid dessa tillfällen föreställer jag mig att det är fredagsbön, men egentligen har jag ju ingen aning om vad en fredagsbön är.
Pubar har vi också på Flughafenstrasse. Ett ställe heter Jugendtreff, jag trodde först att detta var någon form av ungdomsgård, men där sitter alltid äldre män och röker och spelar backgammon och där är aldrig några ungdomar. Ett ställe som heter Korner verkar locka stora byggarbetare som ser farliga ut. Jag tror att dom visar sport där. Favoriten är annars Endstation. Ingen jag känner har varit där, men det är så fint att det heter Endstation. Det känns just så, att om man sitter på Endstation på Flughafenstrasse och dricker bort sina kvällar har man faktiskt nått någon form av ändhållplats i livet. En bekant som bor på granngatan Boddinstrasse berättade om att han en gång varit på ett ställe som heter Café Bulgari, och att folk där satt och drog linor helt öppet. Alla ställen som verkar ha polacker och turkar och östeuropéer i allmänhet som målgrupp jobbar mycket med mörk inredning i skinnklädsel och uv-ljus i baren. Samt dessa ständiga neonljusslingor runt allting. Det finns även flera bettingställen som alla ser ut som de mest tröstlösa platserna på jorden. Oavsett vilken tid på dygnet man går förbi är lysrören påslagna och lokalerna fyllda av sorgsna män.
En annan viktig del av gatubilden på Flughafenstrasse är alla Trödelmarkts, det vill säga prylbutiker. Det finns ett par olika nivåer: Ett par ställen säljer verkligen skit. Allt möjligt skräp man kan tänka sig totalt huller om buller: gamla möbler, några böcker, en porslinskatt, ett gäng galgar, glödlampor, skridskor och trasiga tidningar, helt osorterat liggandes i högar. Dock finns även två butiker som är åtminstone något mer amibitiösa, med prylar som inte lika enkelt kan avfärdas som skräp och som främst är inriktade på lampor och gamla dockor. Skyltfönstren i dessa butiker är oändligt dammiga och ser ut som en blandning av skräckkabinetter och antikhandlare från sextiotalet.
Är man hungrig längs med Flughafenstrasse är det inga problem! Dock är utbudet ganska begränsat – man får hålla sig till falafel eller döner kebab. Ett ställe säljer pizza också. Mitt favoritställe är Imren Grill, som väl egentligen ligger på Karl Marx-strasse. Där brukar jag köpa grillad Halloumi i bröd för 2,50 Euro. Uppe vid andra änden av gatan, nära tunnelbanestationen Boddinstrasse, kan man få bra falafel av en glad man som alltid försöker skämta litegrann. De personer som jobbar på dessa matställen, som alltid tycks vara öppna, verkar ha arbetsdagar som är ungefär lika långa som ett dygn.
I allmänhet ser allt på Flughafenstrasse ut som att det kommer från en annan tid, rent estetiskt. Alla skyltar på affärer och matställen ser ut som att de skapades ungefär år 1992. Det finns absolut ingenting smakfullt eller minimalistiskt, och ingenting hänger ihop med något annat. Husen är fina dock, det är som att gå runt i ett orenoverat Stockholm där alla fasader ser ut att skrika efter färg och puts. Längs med trottoarerna växer små träd, men jag vet inte av vilken sort. Detta är Flughafenstrasse, en alldeles särskild gata!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag skulle nog kalla den världens konstigaste gata. Konstig på ett bra sätt såklart.
Nyligen såg jag även en affär, vars affärsidé verkar något oklar. I skyltfönstret står en vägskylt från Holland med namnet "Staalstraat". Runt om i affären står gamla bandspelare med inspelningsfunktion (tänk er journalister under 70-talet) och väggen längst in är täckt med något som kanske kan vara CD-skivor, men även kan vara något helt annat. De har inte öppnat än så jag har inte tagit mig en närmare titt, men jag har naturligtvis skyhöga förväntningarn.
Den ser till skillnad från (eller i förhållande till) många andra affärer på gatan, ganska, hmm, modern ut även om de nämnda bandspelarna inte direkt är ett tecken på det man skulle kalla moderniteter. Men ändå, det känns spännande. Vem vet, kanske flyttar äntligen 00-talet in på Flughafenstraße!
Du foredrar stora stader?
Jag tycker du borde borja snusa, det skulle passa dig.
typ som andra lång, fast konstigare. fint!
Ami
Jättefin text Erik!
Har du föresten läst Jonas Hassen Khemris text om hans förhållande till NY i tidning Vi? typ det enda som någonsin fått mig sugen att åka till Nw York.
åh som jag gillar att läsa det du skriver!
Skicka en kommentar