en sak om mitt jobb

På mitt jobb säljer vi ingenting, det är väldigt speciellt. Efter att jag tänkt på saken har jag insett att det är nästan unikt att inte sälja någonting. Det är så sjukt skönt att slippa. Om man till exempel är lärare säljer man kanske inte en vara till sina elever på ett direkt sätt men man måste sälja in sin personlighet hos eleverna för att dom ska tycka om en. På tingsrätten skiter vi totalt i vad folk tycker om oss. Om man jobbar på lager är man kanske inte heller försäljare men man måste anstränga sig för kundernas skull så att dom vill köpa varorna man lagrar och fraktar. Det är så sjukt skönt att inte ha några kunder. Ibland sägs det att kunden alltid har rätt, och det tycker jag har varit det värsta med alla jobb jag tidigare har haft, att kunden har rätt även när kunden är en jävla idiot. När jag jobbade på lager satt det en affisch i personalrummet med texten "kunden är aldrig ett problem i ditt jobb, kunden är anledningen till att du har ett". Det var sant där kanske. Hela arbetsmarknaden går ut på att tillfredsställa kunder på ett direkt eller indirekt sätt. Därför är alla jobb också förnedrande i varierande utsträckning, eftersom man måste sätta kundens åsikter framför sina egna, alldeles oavsett omständigheter. Man är mer eller mindre utlämnad till kundens godtycke.

Men inte på tingsrätten. Vi står helt utanför alla sådana hänsyn. Det finns ett annat syfte än att få någon att ge en ens pengar/förtroende/kärlek. Ett högre syfte, nämligen rättvisan. Det kan låta högtidligt men det är sant. Jag tycker det är radikalt. Marknaden (i dess vidaste mening) måste vika för "rättvisan". Det är kanske det enda marknaden måste vika för idag. Ibland ringer någon till tingsrätten och är arg. Då är det helt ointressant för bedömningen man gör huruvida personen är arg eller inte. Personen är inte kund, och vi har inget annat intresse än ett rent mänskilgt (om personen har fog för sin ilska) av att hjälpa till. Vi hjälper dom som har rättvisan på sin sida, inte dom som eventuellt skulle kunna ge oss pengar. Vi behöver aldrig vara oroliga för att den arga personen ska säga till alla han eller hon känner att Mora tingsrätt befolkas av ett gäng idioter. Tingsrätten är ju aldrig beroende av att personen skall komma tillbaka nästa gång för vi säljer ingenting. Man måste inte tillfredsställa idioter. Därför är det också första gången jag jobbar med någonting som jag tycker känns värdigt.