Idag på jobbet lyssnade jag på Kjell-Albin Abrahamssons program i p1 när jag skrev rent ett protokoll. (Åh Kjell-Albin vilken hjälte). Kulturministern uttalade sig i programmet med anledning av att en prinsessa här i Sverige fyller år idag. Nu ikväll har jag ätit kyckling och tittat på Janne Josefssons program i svt. Det handlade om hur några A-lagare i Kortedala ("det är höst i göteborg/jag passerar kortedaaaala tooooorg") startade en förening 1989 och bland annat ordnade en konsert med Björn Afzelius (och vad som hände med personerna sen).
Josefssons reportage var ett fint exempel på den typ av socialrealism som man ser så lite av idag (ettan visade sommartorpet) och som jag kan längta efter. Alkisar med gott hjärta försöker göra något fint. Detta är något jag känner stor vördnad inför, hur lätt det än vore att fnysa cyniskt åt det och även om det kan se patetiskt ut i skrift.
Kulturministern var dock med i radio av en helt annan anledning; för att hålla ett hyllningstal till kronprinsessan Victoria. Först pratade hon (kulturministern) om hur det är att fylla år, att det inte handlar om att fira åren som går utan om att fira sin tacksamhet över att man lever. Man hörde ett tydligt eko av många andra tal man kan föreställa sig att hon (kulturministern!) hållit, säkert mycket trevliga (på trevliga tillställningar). Sen sa hon att Viktoria är ett sommarbarn och att "sommarbarn" är ett vackert ort. Det lät snuskigt när hon sa det. Jag tycker att kulturministern kan ta sina vackra ord och dra åt helvete. Och så slutsatsen - "därför" (alltså för att sommarbarn är ett vackert ord?) hyllar "min familj och jag" (hennes man är ju den kluriga gubben Ulf Adelsohn) "dig idag". Fan vad sjukt det är att vi har en kulturminister som ägnar sig att få orgasm över ordet sommarbarn och blandar in sin jävla familj. Jag antar att hon också njuter av det rika kulturutbudet på Solliden ikväll: Linda Bengtzing, Charlotte Perelli och E.M.D. Samt Brolle Jr. En gång sa Kristina Lugn att det vore bra om Sverige hade en kulturminister som "var lite mer kulturelit". Ja. Nu är hon bara en del av eliten i största allmänhet, helt frikopplad från varje kulturyttring som inte skulle passa på Sollidenscenen en sommardag "när Sverige är som vackrast". Alltså vi har en kulturminister som är konservativ, på riktigt konservativ liksom.
Jaha alkisreportaget då? Jo jag tyckte det var så bra. Jag tror det är dags att typ gå in för Björn Afzelius - jag har avskytt den musiken ganska länge, tyckt att den varit så mossig, tråkig och uppfylld av tron på sin egen förträfflighet (det vill säga just konservativ). Men när föreningen A-laget i Kortedala lyckades ordna en gratiskonsert passade den alldeles alldeles perfekt. I ett sommarfräscht sommartorpsverige är allt jag vill ha murriga tapeter, illasittande byxor och människor som tycker att "hjälpas åt" sådär i största allmänhet är det finaste som finns.
Jag jobbar ju på en domstol. Det finns en sak jag har lärt mig av att jobba i domstol (och att plugga juridik i stösta allmänhet). Det är att avståndet mellan rättens sida av bordet och den tilltalades är väldigt kort, och att det lika gärna, om bara några få detaljer hade varit annorlunda, hade kunnat vara jag, eller vem som helst av de andra på jobbet, som kunde dömas. Eller sitta och supa på torget i Kortedala varje dag i tio år. Avståndet mellan mig och kronprissesan Viktoria är dock oöverstigligt långt. Skulden till detta tillhör inte henne, men däremot den kulturminister som håller hyllningstal till hennes ära i radio.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar