narrativism

På ett tåg till Mora läste jag en uppsats av Lars-Åke Skalin som handlar om narratologi: ”Filosofer och psykologer, liksom antropologer och historiker, har mer och mer kommit att betona den viktiga roll berättelser spelar för oss, när det gäller att artikulera vår värld och förstå vår position i den. Vi narrativiserar våra liv, vilket skulle innebära att vi åtminstone vid vissa tillfällen föredrar att tänka på episoder vi varit med om som om de vore episoder i en roman.”

Jag har, åtminstone sen jag lärde mig läsa i någon utsträckning, betraktat mitt liv som en roman, med tydliga kapitelindelningar, vilka jag blir medveten om först i efterhand men även i viss mån planerar i förväg. Detta sätt att tänka faller sig numera så naturligt för mig att jag har mycket svårt att föreställa mig en annan livshållning.

Jag heter Erik och jag är narrativist! ”Dom stora berättelserna” är alltså döda? Så inte dom små.