ja jag, jag hatar prins bertil och carl-gustaf

Imorrn lämnar jag Sverige igen. Ikväll ska jag och Matsson äta gubbröra på kavring till förrätt och strömming med potatismos till varmrätt och till det ska vi dricka Nils Oscar. Tidigare idag åkte vi långfärdsskridskor vid Fjällnora. Vi kallar det för att vi har svenskt tema.

Tre saker jag gillar med Sverige:

- Långfärdsskridskor vid Fjällnora
- Strömming

Detta var den positiva delen av detta inlägg. Nu: Ett (möjligen patetiskt men ärligt och en aning förtvivlat) utrop: Vad fan är det som händer med Sverige?!

Jag tänker på Olof Palme. Jag tänker på vad Olof Palme hade tyckt om den lilla video som Hosvtaten låtit publicera på youtube, som skildrar hur Kungen, Silvia, Viktoria och nån lantisstekare berättar om en förlovning med förestående bröllop. Såhär tänker i alla fall jag när jag tittar: "Snälla döda mig, jag vill inte leva längre".

Jag tänker på när jag gick i åttan, och även på några år efter det. Vilken frustration jag ibland kände när jag tänkte på politiska frågor. När jag idag tänker på politik kokar det inte i mig på samma sätt som det gjorde då, i vanliga fall. Jag blir sur varje dag men jag känner sällan att jag lika gärna skulle kunna dö. Eller att jag åtminstone borde ta till vapen. Den lilla youtube-filmen fick mig att känna en längtan efter att ta till vapen för första gången på flera år. Sen lyssnade Matsson och jag på den här låten, högt så det dånade i lägenheten:



Dom tål lite bly, i nackarna. Ja dom tål lite bly, i nackarna. Tralalala. Det hjälpte lite i alla fall.

Sverige är ett land där det startas Facebook-grupper som heter "Inga mer skattepengar till konstfack". Det är också ett land där det finns en Hovstat som publicerar en film på youtube i vilken en förvirrad man berättar om att han godkänt att hans mer än trettio år gamla dotter har tillåtelse att gifta sig, och denna dotter säger att det känns skönt att hon efter det kommer att kunna bilda familj. Kungens valspråk är "För Sverige i tiden". Kronprinsessans framtida gemål berättar i filmen att "friskvård, hälsa och entrepenörskap är saker jag brinner för". Om inte detta är ett tecken i tiden så vet jag inte vad det är.

Det finns alltså bara två alternativ för mig egentligen: Kula för pannan eller lämna landet. Turligt nog har jag åtminstone möjlighet att välja.

Länge leve republiken!