göteborg, det är staden på g!

Förra veckan var jag sjuk, så sjuk. I tre dagar låg jag på mitt rum och yrade för mig själv. Trots att jag var sjuk kände jag mig tvingad att gå till skolan på eftermiddagarna, eftersom jag planerade att skolka halva veckan för att åka till Göteborg (staden på g). Jag blev antagligen sjuk på grund av att jag dansat för mycket och sovit för lite (och oregelbundet), förra helgen. Den hade några höjdpunkter som eventuellt gjorde det värt att vara sjuk: Våran (min och Anders och Olofs) Augen Weit Auf-fest på Valentinstüberl, som blev en större tillställng än någon av oss planerat. Levon Vincents set på Berghain, som helt allvarligt var ett av dom bästa set jag någonsin sett, åtminstone det bästa jag sett just på Berghaingolvet. Det var nedstrippat och rått som hos en Marcel Dettmann (som spelade innan Vincent) men housigare och inte hårt, och ÅH vad bra det var. Senare, när söndagmorgonen var påväg att övergå i förmiddag, spelade Soundstream ”Day” uppe på Panorama, en låt jag drömt om att få höra just där på den platsen, just vid den tidpunkten, sedan jag var på Panorama för första gången. Benen vek sig litegrann.

Aja iallafall så åkte Anna och jag på samma buss till Göteborg – hon för att flytta dit för ett tag och jag för att hälsa på Futtelurn och spela på ENFANTS-festen. Det gick ganska bra att åka så långt men jag hade en liten breakdown typ vid Halmstad. Jag hade feber och var omväxlande svettig och iskall, så jag tog av och på mig tröjan hela tiden. Anna började också känna sig krasslig. Jag ville att bussen skulle komma fram så snart som möjligt. Tillslut gjorde den ju det också. Då var det natt. Nästa dag kämpade jag med ett paket sushi under ett par timmar och låg i övrigt och flämtade på soffan i lägenheten vid Kapellplatsen.

På fredagen var det midsommar och fest. Jag åt många tyska Ipren. Vi åt inte färskpotatis som andra människor utan släpade ut en massa högtalare och ett bensinaggregat i skogen istället, till ett fint ställe vid en sjö (vi åt Burger King till lunch och pizza till middag, living the dj-lifestyle). Mitt i skogen mötte vi en ridande polis som frågade om vi skulle ha fest, så vi sa ”ja”. Vad är oddsen?! Tydligen ligger det ett stall i närheten, där poliserna har sina hästar. Senare på kvällen kom polisen förbi igen och tittade till festen, men det var hur lugnt som helst, verkade det som. Tillslut blev vi klara med allt fix, och det började skymma litegrann. I de instruktioner inför festen som vi skickat ut (typ var det låg och sådär) hade vi citerat lite Shakespeare: Swift as a shadow, short as any dream; / Brief as the lightning in the collied night. Sommarnatten.

Det var kul att spela. Det var längesen som Fabian och jag spelade back 2 back, allt för längesen. Solen gick upp och det ångade om sjön. Vi spelade ganska housigt. Vad ska man säga om det annars, jag pallar inte att beskriva så mycket. Några låtar som jag hoppades skulle funka bra funkade bra. Det var en fin publik. Jag började känna mig frisk igen (jag drack Trocadero med Vodka – ”turbotrocca”). Simon och Hampus spelade också bra. Svisch sa det i baren. Till slut stängde vi av musiken. Då var det bara ihopplockandet som var kvar, och jag var, som alla andra, väldigt trött. På ”vagnen” hem mötte vi några tyska turister. Jag sa till dom: Mein Name ist Erik, ich komme aus Schweden.

Sen hängde jag runt med Björn och Fabian några dagar till i Götet. Nu var jag frisk. Vi fikade och sådär. Sen åkte jag nattbussen tillbaka till Berlin. Morgonen var ljus, så som svenska sommarmornar är.