mina nya skola

Jag har börjat skolan för att lära mig tyska, det vackra tyska språket. Ich heisse Erik, ich komme aus Schweden. Jag går i nybörjarklassen, skolan heter BSI och ligger på Kottbusser Damm. Läraren presenterade sig som Anja Meyer. Jag trodde hon skulle softa med tyskan i början och förklara sig på engelska men så var det ju inte, hon drog på med tyska direkt. Vi i klassen stirrade dumt. Anja Meyer är 27 år gammal, förstod jag också.

Jag har en internationell klass, jaja. Min klass får mig att tänka på en bild jag såg när jag var liten, med barn som höll varandra i handen och bildade en kedja runt hela jorden. Läraren sa inte: Tänk va, om alla gick i samma klass hade det inte funnits några krig. Hon bad oss inte heller att fatta varandras händer. Men hon kunde ju ha gjort det. Vi är kanske femton i klassen. Vi kommer från dom här länderna:

Sverige (det är alltså jag)
Kamerun (två stycken)
Egypten
Algeriet
Israel
USA
Paraguay
Venezuela
Chile
Kina

När jag såg att det var en kines i klassen tänkte jag förstås: OH YES. Han ser ut exakt som alla kineser i HK - svartbågade glasögon, poppig frisyr, kortärmad skjorta med t-shirt över och sneakers med kardborre. Igår var det ytterligare en kines i klassen, den första kinesens kompis. Han skulle berätta sitt namn för klassen, och alla hade givetvis stora problem med att uttala det rätt. Detta fick dock inte kinesen att ge upp, utan han upprepade envist sitt namn om och om igen tills klassen fick det någorlunda rätt. Tsüng-TscHIEN!!!! skrek han över klassen, som skrattande försökte upprepa den särskilda kinesiska melodin. TSÜNg-TSCHIIIIIIEEEEEENNNNNN!!!! skrek kinesen ännu en gång, och sen en gång till. "TSÜNG mearrrns re Sky" viskade den första kinesen till mig, för att hjälpa till.

Båda kineserna är musiker och sjutton år gamla, dom ska studera musik i Tyskland i fem år. I övrigt är det bara jag och en tjej från Israel som är under trettio. Dom flesta är ungefär trettiotre. En presenterade sig själv som professionell DJ, men jag vet inte vem hon är, trots att hon ska spela på Visionäre på fredag så hon borde väl ha koll. Hon gav mig en cd-skiva som jag ska lyssna på nån dag, jag har inte pallat än. De båda från Kamerun studerar "rural development" på Humboldt, oväntat liksom. Ja ba: sluta, ni reproducerar fördomar som afrikaner! Amerikanen är konstnär, oväntat liksom. Kvinnan från Egypten överraskade dock med att vara någon form av korrespondent för en nyhetskanal (det faktum att vi typ inte får prata engelska gjorde det en aning svårt att hänga med alla gånger). Hon ser också mycket tv-mässig ut i sin välsydda dräkt och nyklippta hår.

Vi har skolböcker (som bär den märliga titeln "Delfin") som får mig att minnas hur det var på gymnasiet: Detta med att "jobbar på i boken" som jag sedan jag började på universitetet ofta har tänkt på som något jättekonstigt. Första sidan i boken var en fånigt målad akvarellbild på Hauptbanhof, med människor som säger saker som "Guten Tag, frau Noll". Tills idag har vi fått i läxa att slå upp olika substantiv som syns på bilden i ett lexikon och placera dem i en tabell utifrån om de är maskulinum, femininum eller neutrum. Det ska jag göra nu, så att jag inte kommer försent. Jag har en "läxa". Tillbaks till ruta ett, som Patrik Isaksson sjöng en gång.