eine woche in schweden

På fler än ett sätt (snarare kanske på tio sätt) var min vistelse i Sverige en repris av hela år 2007, fast under en enda vecka. Lustigt detta, men 2007 var på det stora hela ett bra år så det var ju lugnt. Uppsala liksom – det är fint där på våren med alla syrener. Jag var hög på livet när jag landade och tyckte att det kändes underbart att vara i Sverige (åh fosterland) i en vecka. Allt kändes nytt men likadant som förut, och solen sken. Alla som såg mig (som jag känner) blev jätteglada för det och jag var ju förstås lika glad för att se dom. Jag ba: mmmmmmmmmmm –

Det första som slår en när man varit borta från Sverige ett tag är förstås att alla ser så extremt välmående ut. Alla har sprillans nya kläder och solglasögon som ser ut att kosta mer än min månadshyra. I Uppsala har alla studenter välstrukna Acnekläder fast dom inte tjänar några pengar. Samt att alla är så snygga förstås. Det är helt sjukt hur snygga alla är i Sverige. Det är typ inte sant. Tänk om man var uppväxt i Tyskland och typ gick Götgatan fram för första gången i sitt liv – man hade ju dött. I Neukölln är det lätt att gå runt och känna sig som en skönhet, en vacker pojke med guld i håret, men nu kände jag mig så gammal och passé i mina gamla sunkiga trasor. Det var lite obehagligt faktiskt. Gymkort har jag heller inget.

En annan sak jag hade glömt, som hänger ihop lite med det jag skrev ovan: att det finns så kallade stekare. I Kreuzberg och Neukölln finns det inte några sådana människor. Jag blev lite rädd när jag kom på att det i Sverige finns tjugotvååriga killar som går runt i kostym på universitetet och pratar om vilka restauranger som är ”trevliga” och har dykarklockor på sig. Om tv-programmet Landet Runt är det bästa med Sverige så är denna typ av killar det allra sämsta. I Uppsala hade alla uteserveringar plockat bort sina gamla cafébord och ersatt dem med låga soffor tillverkade av flätad halm (eller alltså en halmimitation gjord av plast). Där satt dom stekiga killarna och skrämdes. De låga sofforna såg idiotiska ut och jag frågade mig själv vad grejen var. Men ååååh vad KONTINENTALT med låga soffor istället för bord, så jääääääääääävla skönt. Det var inte bara ett ställe som hade dessa soffor (och medföljande stekare) utan alla. Jag funderade ett tag på om jag befann mig i Uppsala eller i Blondinbellas bloggserver.

Saker jag gjorde i Uppsala:

- Ölade på Palermo (två ggr), dom har fått utskänkningstillståndet tillbaka! Som ett trollslag från ovan.
- Badade bastu i källaren på Rundelsgränd 6A (två ggr), och drack en tvååtta. Jag uppskattar verkligen tvååttor.
- Fikade. Fast jag glömde att jag skulle fika på ett ställe med gratis påtår (som är något jag saknar ofta). Det var soligt och roligare att fika vid ån.
- Satt vid ån ja. Åh vad fint det var. Jag åt potatissallad.
- Ventilerade uppsatsen. Det gick ju bra. Jag kände mig inte värdig den fina kritiken. Det var trevligt att vandra runt på Engelska Parken. Juriststudenter satt i grupper och diskuterade sina kommande tentor. Jag mindes t2, t4 och t6, beroende på vilken termin som studenterna vid bordet jag gick förbi satt och tänkte på.
- Gick ut på ÖG. Det kanske jag ska skriva ett eget inläg om. Var på efterfest på Nedre Fjellet sen. Det är ju vad jag brukat göra på mina fredagar i Uppsala.
- Jag gick förbi JB. Lite otäckt var det.
- När jag var i Uppsala gick jag upp jättetidigt på morgonen. Det är så man gör där.

Saker jag gjorde utanför Uppsala:

- Träffade mina syskon och kusiner (och ingifta och kusinbarn) i Stockholm. Det var toppen.
- Träffade den person som är min bästa och flitigaste kommenterare samt Oskar. Drack en folköl på Långholmen. Tänkte att det kanske är Stockholm jag ska flytta till trots allt.
- Var i Västerås och sa hej till farmor och farfar.

Detta var en vecka i Sverige.