det var det

Nu har jag jobbat färdigt för den här sommaren. Det har varit så intressant att se domstolsvärlden inifrån! Jag tror faktiskt att dom uppskattade mig på jobbet, på riktigt. Alla hade skramlat pengar för att köpa en väldigt fin bok om Kina till mig, som jag fick på fikat i fredags. I torsdags var alla notarier, en gammal notarie, rådmannen och jag på Mora Hotell och söp ner oss på vin för att fira av mig. Bara en sån sak - och att det var väldigt kul. Domare och professor måste vara dom bästa jobb man kan ha. Eller advokat på en liten ort där man får göra allting.

Reflektioner från domstolsvärlden inifrån:

- Det verkar ganska lätt att bli dömd. Självklart har äldre domare en känsla för när en person är skyldig, men i vissa fall upplever jag det som att "ställt utom rimligt tvivel" egentligen är en omskrivning av överviktsprincipen, oavsett vad det står i den samlade processrättsliga litteraturen. Detta bekräftades också av en rådman (som jag har mycket stort förtroende för) som sa att han var bekymrad över utvecklingen och att han sett en trend under de senaste åren mot att man dömer på allt svagare bevisning. Framför allt var jag med om ett fall där jag helt klart tycker att personen borde blivit friad på vissa åtalspunkter, det fanns ingen bevisning alls utan bara ord mot ord. Givetvis var personen antagligen skyldig, jag tror absolut att han var det, men nog fanns det rimliga tvivel. Det blir karaktärsbevisning, där personer som verkar skumma döms just på grund av detta. Samtidigt präglas jag förstås av att vara en inte ens färdig student med huvudet proppfullt av Per-Olof Ekelöf, och ska kanske inte uttrycka mig allt för drastiskt om en fråga där en domare med trettio års erfarenhet har en intuitiv känsla. Men alltså rättssäkerheten.

- Det som är märkligt med att jobba på en liten domstol i den ort jag växt upp är hur mycket jag får reda på om folk. Man vet liksom allting. Jag har varit med på ganska många muntliga förberedelser i vårdnadsmål, där vi ska avgöra interimistiskt var barnen ska bo. Då får man veta precis allt om en familj när man sitter och läser på i akten innan. Jag frågar mig vad jag har med det att göra, men det behövs ju för att fatta beslut. Om jag vill kan jag söka på namn i datasystemet Vera och då kommer det upp alla domar och beslut som rör den personen. Jag kände att jag var tvungen att hålla mig ifrån den lockelsen.

- Tyvärr blev typ alla mina fördomar jag nånsin haft bekräftade i rättssalen; frustrerade män som såg ut exakt som hustrumisshandlare som vi dömde för grov kvinnofridskränkning osv. Alla brott utom ett som jag var med i handl'äggningen av skedde under alkholpåverkan. De personer som förekom under många avsnitt i belastningsregistret var nästan uteslutande, vid åtminstone något tillfälle, dömda för narkotikabrott, olovlig körning och misshandel.

- Det finns många tokiga rätsshaverister som tar upp helt orimligt stor del av arbetsbördan. Det är synd om dom för man kan inte hjälpa dom. Om man själv har ett problem kan man vända sig till en myndighet och få hjälp, men om man har ett inbillat problem, som man själv tror är alldeles verkligt, kan man inte få någon hjälp eftersom verkigheten ju inte är anpassad efter enskilda personers vanföreställningar. Det tar över deras liv och det är tragiskt. Alla dessa haverister verkar se JK som en hjälte och de hotar alltid med JK, typ gör som jag säger annars skickar jag det till JK. Fatta vad mycket galningar de som jobbar där måste hantera.

Nu är jag på semester i Göteborg hemma hos Fabian. Det känns skönt att andas lite stadsluft. Det jag framförallt har känt den här sommaren är att jag faktiskt kan någonting och det har varit otroligt tillfredsställande. Jag har växt litegrann.