dum och ignorant

Jaha så igår lärde jag mig nånting. Jag hade kriminologiseminarium och det handlade om "crime and deviance", närmare bestämt hur moraliska avvikelser förhåller sig till brott och hur man ser på moraliska avvikelser i olika länder. I Kina (när jag refererar till Kina menar jag Fastlandskina) har regeringen varit ganska hård mot "moraliska avvikelser" eftersom dom tror att det hindrar busiga barn från att bli maffiabossar senare i livet. Vi pratade om att betrakta moral som en linje där varje avsteg från linjen var en avvikelse, eller moral som en zon där det finns många möjliga vägar och en stor gråzon.

Jag själv och en tjej från Kanada som går i samma seminariegrupp fick tillfälle att lägga ut texten om Hong Kong-bornas besatthet vid regler och vid att respektera auktoriteter, jag har ju skrivit ganska mycket om det på bloggen här också. "Hall Culture" är det tydligaste exempel på detta jag upplevt. Det är lätt att leva i föreställningen att det västerländska samhället är mer "tolerant" och att den kinesiska moralen är svartvit, jag har själv tänkt så. Min seminarieledare gjorde dock en bra poäng av att det inte alls är så, det beror bara på var man tittar. I "väst" är vi helt besatta av att ha en stor moralisk gråzon när det gäller sex och droger, och hur det är att vara "ung" och att det är sunt att "unga" människor ägnar sig åt att "testa gränser". Jag kan till exempel ångra att jag inte ägnade mig mer åt att testa gränser när jag var yngre, kanske hade det varit nyttigt. Kinesisk moraluppfattning är väldigt tydlig på dessa punkter: man ska sköta sig och göra som ens föräldrar säger.

Men man kan inte bara titta på hur sex och droger förhåller sig till ungdom, det finns även andra moraliska koder! Exempelvis har jag en fullständigt svartvit moral när det gäller föräldrar som slår sina barn - jag tycker aldrig någonsin att det är försvarbart att göra det. Detta tänker jag aldrig på som en "intolerans" från min sida eftersom jag är helt övertygad om att jag har rätt, moralen är en linje. Ett annat exempel som seminarieledaren tog upp är synen på lögn. Kineser är inte så noga med det. Det anses självklart att man ljuger för att ta sig framåt i karriären eller vinna fördelar. Det finns en väldigt stor moralisk gråzon i detta avseende, mycket större än den som finns gällande lögn i länder med kristen kulturtradition (enligt läraren). Ur kinesiskt perspektiv framstår västerlänningar som trista purister som inte förstår sig på affärer. Jag fattar inte hur jag inte kunnat inse detta ordentligt redan från början.