gender bender

På onsdagar har många barer ”Ladies Night” vilket betyder att alla kvinnor får gratis dricka. Ändå är det mest killar på ladies night-barerna, antagligen lockade av tanken på att det ska finnas en massa tjejer där. Eftersom jag har smeknamnet ”Tjejen” här i min svenska umgängeskrets i HK kunde det passa att jag följde med på en girls night out. Jag är ju ganska späd också, så det vore kanske inte omöjligt för mig att klä ut mig och komma undan med det, resonerade vi.

Så igår kväll vinglade jag in på baren Soda i tio centimeter höga klackar och strumpbyxor. Mina ben såg fantastiska ut. Innan hade jag och fyra riktiga tjejer hjälpts åt för att ordna med min utklädnad. Att jag kunde klämma ner fötterna i sandalerna (eller sandaletterna? vad fan är sandaletter egentligen?) var ju roligt bara det. På överkroppen hade jag en blå klänning med trekvartsärm, ganska vid och väldigt kort och så bh förstås, under. Jag var lite besviken på hur min rumpa såg ut i klänningen, jag hade högre förväntingar på mig själv. Och så hade jag ett halsband och en massa löshår, diadem, mascara och lite läppglans. Och smink som gjorde att min hy såg slät ut. Förutom benen var jag tyvärr en rättså ful tjej, men det såg ändå ganska trovärdigt ut. Jag sa till dom andra tjejerna ”fan det är synd att jag har så ojämna tänder nu när jag ska vara tjej” och fick givetvis svaret ”ja för det har ju aldrig betydelse annars”. Man är en sån total idiot ibland utan att veta om det. Jag hade handväskan hängande på underarmen och koncentrerade mig på att gå med höfterna istället för med axlarna.

När jag skulle gå in på baren var jag jättenervös för huruvida det skulle funka eller ej. Vissa verkade vända på huvudet efter mig och stirra konstigt, men bara några få. Vi fick ett bort långt in i lokalen. Jag tyckte mig se konceptet ”vara på en bar” med nya ögon, det är sant, jag kände mig faktiskt som en tjej på så vis. Jag betraktade killarna utifrån. Vi satt längs med väggen som panelhönor, killarna tog upp utrymmet mellan väggen och baren och verkade mest stå och skrävla. Efter ett tag kom en man som kanske var trettiofem år fram och frågade ”so where are you girls from?”, jag ba, yes det funkar. Jag satt mitt emellan mina kompisar Elisabeth och Petra. Killen som frågat var vi kom ifrån försvann och kom tillbaka med två glas Champagne, ett till Petra och ett till Bettan, men inget till mig, sån jävla diss!

En sak som jag kände väldigt starkt när jag satt där som en panelhöna: Att om jag skulle vilja ha en kille så skulle jag vilja ha en som var självsäker. Jag vet inte riktigt vad det berodde på , men klyschan om den självsäkra charmiga killen tyckte jag mig plötsligt förstå hela grejen med. Något tråkigare än en snäll kille som stod i ett hörn och visste mycket om musik kunde jag verkligen inte tänka mig. Jag ville ha en kille med humor, en som kunde få mig att skratta! Gud alltså. Men jag tror jag lärde mig något av den upplevelsen.

I takt med att vi svepte våra glas med mousserande vin (vilket var vad som bjöds) fick jag allt större självförtroende och kunde slappna av. Det var jättekul att spela tjej. Eldprovet var när jag tillslut vågade mig fram till baren för att be om påfyllning själv (tidigare hade de riktiga tjejerna skött det) men det gick hur bra som helst, jag lyckades få fram vad jag ville utan att använda rösten, vilken kanske hade avslöjat mig.

När det stängde kläcktes idén att vi skulle ta en taxi till Wan Chai, som är en stadsdel i HK där det finns en väldigt shady bargata som kantas av något som inte officiellt är bordeller men vid vars mörklagda dörrar det står tjejer med fillippinskt utseende (i HK har man människor från Fillippinerna till att utnyttja på olika sätt, ungefär som att vi i Sverige har folk från forna sovjetstater) med extremt korta kjolar och ställena heter saker som Venus. Det finns ett ställe i Wan Chai som heter Swindler’s som har blivit en poppis bar för utbytestudenter eftersom dom har ett stående erbjudande som innebär att man kan köpa trettio (no more, no less!) drinkar för fyrahundra kronor. Utbytesstudentskollektivets törst efter billiga fyllor verkar vara utan gräns. I alla fall, i Wan Chai finns det inte någon som bryr sig det minsta om någonting, det är konstig stämning. Vi klev in på ett ställe där man fick gratis margaritas. En massa goa bankers på affärsresa stod längs med väggarna och tänkte antagligen på vilken prostituerad kvinna dom tyckte var snyggast. Ingen var på dansgolvet. Vi sprang ut på det och började dansa ändå. Runtomkring stod alla män och tittade på oss, bara stod rätt upp och ner och stirrade, på alla sidor om dansgolvet. Vi beställde mer än en drink var, kan man säga. Jag buggade med min kompis Anders, han snurrade mig och jag halkade omkring på det hala dansgolvet i mina tiocentimetersklackar och tillslut ramlade jag så att det smällde i golvet.

Att vara tjej i Wan Chai var en upplevelse som inte liknar någon upplevelse jag tidigare har haft. Min utklädnad var väl ganska risig när vi väl kom dit, även om det förvisso var väldigt mörkt på klubben. Kanske har jag förstått något nytt av vad det som kallas objektifiering innebär, kanske var jag på något sätt ute efter att uppleva just denna objektifiering och gjorde det därför också. Bargatan i Wan Chai kändes i alla fall ännu mer shady än vad den gjorde förra gången jag var där.