"How long could he watch the tides flood in and flow out without his remembering, as anyone might in a sea-gazing reverie, that life had been given to him, as to all, randomly, fortiously, and but once, and for no known or knowable reason?"
Den litterära klyschan om att stå på en strand, tänka på livets lotteri och känna gemenskap med alla människor - det är en klyscha jag tycker mycket om. Samt rytmen i denna mening! En rytm som jag tror är speciell just för det engelska språket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar