>>
Godheten, människa, din okända ängel, vilken
ensam församlar, där allt förskingrar; vilken
ensam bygger, där allt förstör. Akta dig! var rädd
— var rädd — var ganska rädd om din sista, din
enda vän —
(Ack, och ändå —
Varför är den goda dum —
Varföre är den kloka ond —
Varföre är allt en trasa — )
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
O hagel, o skynda ur skyarna ned,
frys in detta bröst i en brynja så skarp,
kläd himlen i frost, som en dunkel säck -
Jag står i december.
Skicka en kommentar