två detaljer ur min vardag

- Nu är det tentaperiod och det stora universitetsbiblioteket är öppet tjugofyra timmar om dygnet i tre veckor! När man kommer dit på förmiddagen är alla platser upptagna av pluggande kineser, eller snarare deras papper. Dom paxar platser med papper. Jag brukar vara hemma och plugga ganska mycket. Igår skrev jag tvåtusen engelska ord om hur Foucault använder begreppet ”liberty” i sin sena produktion och sen kände jag mig ganska nöjd med mig själv. Nu ska jag skriva om hur David Hume får problem med att förklara varför vi har en idé om en personlig identitet. Det är inte ett lika roligt ämne. Idag började personalen på biblioteket röja bland alla paxade platser. Om ingen varit på en plats på en halvtimme la dom dit en lapp som varnade om att papperen snart skulle flyttas, och efter ytterligare nån timme tog dom bort dom och la dom bakom disken, jag antar att det fanns stora högar med papper där. Många kineser sover också på sina platser, antagligen eftersom dom sprungit runt och skrikit i korridorerna på sina Halls hela natten och därför är trötta.


- Att bo i HK handlar mycket om att åka hiss. Jag är expert på att åka hiss nu, för det är lite av en konst; en konst som förfinats här i staden som har tvåtusen fler hus högre än femton våningar än den stad som har näst flest sådana i världen. Det är ganska skönt att jag bor på första våningen i huset (som iof ligger på femte våningen, på de fem första våningarna är det annat än Swire Hall) för då kan jag ta trappen upp och behöver inte ägna hela min vakna tid åt att vänta på hissen. Men i skolan måste jag åka ganska mycket. Det finns knappar i hissen som man använder för att stänga och öppna dörrarna, så måste man inte stå och vänta på att de ska stängas automatiskt. Det råder delade meningar om huruvida det finns såna knappar på hissarna i Sverige men jag har åtminstone aldrig sett dom användas. Den som står närmast knapparna har till uppgift att trycka, det är underförstått. Om det är fullt med folk i hissen får man försöka backa in och klämma in sig med ryggen före. Om det blir för många i hissen börjar den tjuta och den närmast utgången förväntas gå ut och ta nästa hiss. Ganska ofta är hissarna fulla.