Halloween är en högtid som är populär här i Asien, ni kan inte ana. Förra veckan verkade det som att alla affärer i hela stan plötsligt blivit maskeradaffärer. En gata gjordes om till maskeradaffärsgata. Mina vänner här på Swire Hall har dekorerat hela huset på temat ”Swireberg” typ medeltida slott. Dom har sattt tejp som galler för fönstren och sådär. I onsdags var vi och köpte kostymer, vi jobbade med temat zoo och jag var panda. Jag hade en pandadräkt och en pandamössa, kan ni tro. Jag är ju van att klä ut mig vid det här laget.
In till festområdet Lan Kwai Fong var det kö. Förra året var det så mycket folk att en person tydligen klämts ihjäl. Därför (?) var säkerheten rigörös i år, man fick gå i långa fållor av kravallstaket för att komma in på området, och det var en massa poliser överallt som hjälpte till och vinkade. Men det var fantastisk stämning, faktiskt. Jag har ett väldigt traumatiskt barndomsminne runt detta med maskerader, varför jag brukar undvika dom, men när det är i ett sammanhang där jag känner mig trygg och jag vet att alla kommer att gå in för att klä ut sig tycker jag att det är kul egentligen. Känslan av att ingen kan se vem man är och att det på något sätt är andra regler som gäller under maskeraden. Vi gick framåt i fållan som dom djur vi var. Det var massor med folk som hade sjukt ambitiösa kostymer, alla möjliga sorters utstyrslar. Och sen utanför fållan var det folk med kameror, flera tusen personer. Det kändes som att gå längs med en hundratals meter lång röd matta. Folk sprang hela tiden fram och frågade om dom fick ta kort med oss, vilket dom ju fick. Jag posade utan tvekan åtminstone hundra gånger med olika personer, gjorde v-tecken och bjussade på mig själv, jaja. Det var nästan otäckt att det kändes så bra för egot att vara så extremt omsusad. Jag överdriver inte om jag skriver att det var som på en biopremiär i Hollywood. Den kinesiska allmänheten verkade inte kunna tänka sig något som var häftigare än fem svenska killar i djurkostymer. Efter en stund blev det lite mycket, man tröttnade liksom. Men det var så många människor på en liten yta som alla var så glada, det var ganska fint.
När jag skulle äta en burgare på donken innan det var dags att somna sa tjejen i kassan, efter att jag fått min påse med maten i: ”excuse me sir, eh, are you a panda?” Jag sa att ja det var jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar