höst i en stad

Jag har varit sjuk hela veckan, eller förkyld kallas det kanske. Varje morgon vaknar jag upp och fryser litegrann om benen för i måndags blev det plötsligt höst. Rummet är tyst sedan jag stängt av den brummande AC:n och den susande fläkten. Jag tror att HK är bäst på hösten, som kanske alla städer i världen är. Dagarna är som man önskar att dagar i mitten av september ska vara i Sverige, ganska varma men med en ny och klarare luft. Det är ungefär tjugo grader nu, och jag använder ylletröja och skinnskor istället för linne och tygskor. För första gången i mitt liv uppskattar jag det faktum att det inte är jättevarmt. Men jag är ju sjuk, eller alltså förkyld, så jag måste stanna inne. Idag har jag lämnat in två uppsatser, som jag jobbat med i veckan. Det enda jag har gjort är att skriva uppsats och ibland ta vilopauser, hela veckan har varit så. Jag är rastlös på grund av det här men ändå för trött, eller alltså sjuk, för att göra någonting som skulle kunna bota rastlösheten. När jag blir hungrig går jag ner för trapporna, över gatan, in i en hiss, upp för några trappor och två rulltrappor till en restaurang där jag köper take away-mat som jag sedan äter vid skrivbordet och spiller på alla mina papper. Jag är nöjd med båda uppsatserna jag skrivit, tro det eller ej. En är för Gender-kursen och den handlar om hur unga svenska män konstruerar sin maskulinitet i förhållande till sin partners sexuella erfarenhet. Den andra handlar om huruvida man kan använda Foucaults teorier om makt och subjektivitet i politiskt syfte och i så fall i vilket. Det är ju jätteroliga ämnen förstås. Egentligen är allt jag vill göra i livet att gå runt hemma i mina tofflor, koka kaffe, sitta och bläddra bland böcker och papper och sedan skriva något. Jag tänker att jag står vid kaffebryggaren, iklädd tofflor slacks och kofta, och tänker på något som jag sen ska skriva. Ute ska det vara höst i en storstad. Bara kaffebryggaren saknas väl nu egentligen. Det finns ett café i botten av mitt hus, men hissen går inte ända ner dit, man måste ta trappor sista biten. Nu när jag skrivit så mycket i veckan orkar jag inte blogga så mycket, jag blir så trött på mig själv och mina egna ord. Därför, kanske, skriver jag störiga listor istället. Det finns en sak som jag framförallt har lärt mig nu när jag varit här och det är att jag blivit bättre på engelska. Det går så mycket lättare att skriva på engelska nu än det gjorde när jag skrev den första uppsatsen, det är som natt och dag. Nu vet ni det.