dom kallades för don quijote och sancho panza

Man kan låna filmer gratis på biblioteket, fick jag reda på idag. Jag har varit lite orolig annars för att de filmer jag har på datorn inte ska räcka ända tills jag åker hem igen, för det går inte att använda pirate bay här. Jag längtar efter att se en riktigt bra film, alltså en film som jag sen kommer att tänka på resten av livet. Det var länge sen, kanske är man mer mottaglig för sånt när man är yngre, men det vill jag inte tro. Det kommer ju hur mycket ny musik som helst, det är säkert samma sak med filmer, bara jag vore lika intresserad av film som jag är av musik. Istället ser jag likt en uppgiven gubbrockare om mina favoritfilmer. Det har jag gjort ikväll, en av mina favoritfilmer, Truffauts Jules et Jim från 1962. Det är så fantastiskt att den filmen finns och att jag kan titta på den om och om igen. Jules et Jim är den typ av historia jag gillar bäst och som jag aldrig tröttnar på, bitterljuva triangeldramer! Jules och Jim är bästisar och båda älskar Catherine, som älskar båda men på olika sätt. Ingen vill såra någon av de andra men det måste de. I scenen ser vi först när Jim inser att han älskar Catherine, sen Jules med Catherine, och sen första världskriget. Vad mer kan begära?