turism

Om jag, såsom i mina egna ögon varandes något av en expert på Asien, skulle beskriva den kinesiska kulturen med ett ord skulle jag välja ordet pragmatisk. Inte en enda kines verkar bry sig ens det minsta lilla om det som vi känner som "mysigt". Jag har mycket svårt att ordet mysigt finns i det kinesiska språket.

Idag har vi turistat lite på en ö som heter Lantau, som ligger väst om Hong Kong Island och är ganska stor. Högsta punkten på Lantau är nästan tusen meter över havet och de gröna bergen stupar brant ner i det glittrande vattnet. Fin ö. Den främsta turistattraktionen på Lantau är en trettiotvå meter hög buddhastaty i brons. Högt upp på en kulle sitter Buddha med halvslutna ögonlock och typ "öppnar upp och tar in" eller något liknande, kanske spanar han in i sitt inre. Man tar tunnelbanan till Lantau, vid stationen finns naturligtvis en jättestor shoppinggalleria, och sen åker man linbana upp till Buddha. Det var kul att åka linbana, högt över vattnet och bergen svävade vi i en liten glasbur.

Men alltså grejen är att denna jättebuddha byggdes år 1996. Försök förklara för en kines varför det är lite tråkigare att titta på en jättebuddha från 1996 än att titta på en från 300 år före Kristus. Jag lovar att kinesen inte kommer att förstå vad du menar. Inom musiken, en av mina två hobbies, har jag ägnat de senaste åren åt att se rockmusikens krav på autencitet som min främsta estetiska "fiende". Kanske är denna Buddha alltså, för att föra resonemanget hela vägen, techno. Kanske tittar man på buddhor för att tillfredsställa helt andra lustar än vad man hoppas kunna uppnå med popmusik. Hur som helst är det fascinerande att det för den kinesiska majoriteten inte verkar spela någon roll, det verkar vara samma sak. I den tidigare här på bloggen refererade boken av Ola Wong citeras en kvinna som fascinerats av att män har företräde till klagomuren i Jerusalem (typ, jag kommer inte riktigt ihåg detaljerna): "vadå, om den där muren nu är så helig, varför bygger dom inte en till?".

Högst upp på bergen hade man byggt en liten by i den arkitektoniska stil som kännetecknar Ming-dynastin (tänk på ett kinesiskt hus och det är den stilen). Där fanns det ett Starbucks i gammal fin kinesstil, det är ju kanon, och i ett annat gammeldags hus låg (vilket stolt deklamerades från en plastskylt ovanför kassan) Hong Kongs 700:ade 7-11-butik. Dom har byggt linbanan upp till denna by på så vis att man kan åka dit direkt från flygplatsen. På så vis kan alla som byter plan i Hong Kong åka upp i en halvtimme och titta på "världens största bronsbuddha som är utomhus", dricka kaffe på Starbucks, löpa en t-shirt och säga att dom varit i Hong Kong.

På hemvägen köpte jag förresten den slutgiltiga rutiga skjortan på Ralph Lauren-butiken i gallerian jag skrev om. Den ska jag ha på mig inatt när jag dansar till H.O.S.H. som uppträder på den fantastiskt sympatiska baren Yumla. Hörs.