>
Nyss gick Andreas och jag på en promenad upp till the Peak. Det finns en promenadväg som leder från universitetet hela vägen upp. Hong Kong är så avlångt, eftersom berget bakom är så brant går det inte att bygga där, varför det är 20-våningshus i täta rader och sen vildmark direkt. Det finns inga förorter åt det hållet, stan är bara någon kilometer bred. Gångstigen slingrar sig upp genom väldigt tät vegetation, det vore helt omöjligt att gå vid sidan om vägen. Vi såg fladdermöss som flaxade runt våra öron i iväg ut i skogen, de största fladdermöss jag sett, typ som kråkor. När man kommer upp en bit går vägen längs med bergssidan. Till vänster breder staden ut sig, sedan kommer hamnen, och på andra sidan lyser Kowloon. Man har bokstavligen staden för sina fötter, tänk er Mosebacketerassen och utsikten därifrån i skala 10:1.
Hong Kong är utsikternas Mekka. Just på grund av att Hong Kong Island är så kuperat fungerar hela ön som en läktare, där man alltid har fri sikt oavsett på vilken rad man sitter. The Peak är översta raden, vip-logen. Och så är det alla dessa takterasser. Alla hus verkar ha en takterass högst upp. Ingen bryr sig om dessa terasser, dom är helt övergivna. Igår var vi på den takterass som tillhör det hus där några kompisar bor. Dom bor inte på universitet utan nere på stan (i en jätteliten lägenhet, typ 12 kvadrat, som kostar tio tusen kronor i månaden). Några hade varit på IKEA och köpt värmeljus och lyktor, och sen inredde vi takterassen med ljusen, några bord och kuddar att sitta på. Vi blandade drinkar och det var sjukt mysigt. Det är konstigt att det bor så många i en stad med så perfekta terasser och så skiter dom i det, jag vet inte vad dom gör istället när dom är hemma, kollar på tv? Ibland sägs det att svenskar (en dansk och en norsk var också med) är besatta av att sitta utomhus och äta/dricka. Det gör åtminstone att vi utnyttjar en terass som annars bara står och rostar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
njuuuuut av livet :-)
vem är du anonym som tycker det är viktigt att njuta?
Någon som tycker att det är viktigare att försöka njuta av livet medans det sker, istället för att njuta av ett liv som man önskar borde komma. Hong Kong kanske inte är det ultimata, men det är en vacker erfarenhet. Njut.
jaja alltså jag njuter väl. måste väl inte tycka allt är helt fantastiskt hela tiden för det?
"väl"?
Nej, men småle åt en pompig middag och försöka se det fina i det, och inte helt stänga av kanske inte heller är helt fel?
Man behöver inte älska 100%, eller ogilla 100%. Man kanske kan blanda lite, även fast det känns svårt, främmande och lite smått jobbigt? Det finns mycket att lära, även i de tillfällen då vi kanske känner oss lite överlägsna, eller dem kanske känns lite passe' för den delen.
Är det viktigt att alltid göra, "det rätta"?
orka vara anonym. jag tycker du skriver så roligt erik. man vill bara läsa mer.
tack linnea!
Skicka en kommentar