hur jag har det i plugget

Delar av läsekretsen är kanske mer intresserad av "hur jag har det" än av att tvingas ta del av mina åsikter om allt möjligt - och efterfrågar därför kanske lite mer Hong Kong-material här på bloggen. Bristen på sådant beror på att jag skaffat mig en vardag och att jag tycker det är svårt att skriva om min vardag. När jag själv läser bloggar vill jag helst läsa om folks vardag, typ att de åt fil till frukost och sen träffade en kompis på Café Lion. Jag önskar att jag kunde skriva så men jag tycker det är så svårt. Jag önskar att jag kunde skriva som Fashionmuslimetterna, det vore mitt ideal, men jag inser mina begränsningar och att jag inte är den typen av person!

Fast jag kan skriva lite om hur det går i skolan. Det går bra. Det är ett annat system här jämfört med i Sverige, man har två veckor på sig att välja kurser, så kallad "add and drop"-period och under denna tid kan man gå på hur många kurser man vill för att se vilka som är roliga. Tyvärr kan jag inte ta kursen i kinesiska för jag lyckades inte passa in den i mitt schema. Därför läser jag kursen Gender and Society istället, plus dom som jag skrev om tidigare. Alla kurser går parallellt vilket jag tycker är ganska dåligt eftersom vi halvautister föredrar att ägna oss helhjärtat åt en sak i taget.

Min favoritkurs är lätt den som handlar om Foucault. Den och kursen Early modern philosophy, i vilken vi ska ägna mesta tiden åt Locke och Hume. Dessa kurser är på en mycket högre nivå än de andra, som jag upplever som väldigt grundläggande, särskilt sociologin och Gender and society (klassen får en kollektiv aha-upplevelse när läraren påpekar att kvinnor sköter hushållsarbete i högre grad än män, jag tänker kom igen det här visste jag på mellanstadiet). Men i Foucault-kursen får jag tänka, vilket jag tycker är toppen. Foucault var väldigt smart och jag älskar honom. Läraren i denna kurs är också väldigt bra, och lyckas alltid ringa in Foucaults ofta så kallat "flummiga" texter. Jag tycker att Michel Foucault är självaste antitesen till allt vad folkpartiets högerextremistiske partiledare, tillika Sveriges skolminister, Jan Björklund står för, och det är så uppenbart att Foucault är en miljon gånger smartare än Janne. Detta känns fantastiskt för mig, som ni förstår. Ibland skämtar folk och säger att med tillräckligt mycket ordbajs och tre hänvisningar till Foucault kan man förklara vad som helst. Jag ser det som min livsuppgift att bekämpa denna typ av bildningsförakt!

Kriminolgin är också kul, även om vi hittills mest har hållit på med sådant som jag redan vet sen straffrätten i Uppsala. Fast det känns skönt att få sina åsikter, som i vissa sammanhang av outgrundlig anledning är kontroversiella (fängelser funkar inte, hårdare straff funkar inte, brottslingar är inte "onda") bekräftade i ett vetenskapligt sammanhang. Läraren är från Norge tror jag, för han har ett norskt namn och pratar engelska med norsk accent. På kriminolgin har jag lärt mig att det procentuellt sett avrättats fler svarta män i Texas än vad Stalin avrättade ryssar i Gulag. Fast egentligen tror jag inte att den typen av sensationalistiska siffror säger särskilt mycket alls om världen.

Annars är själva upplägget ganska så likt det jag är van vid från Uppsala: Vi får lite texter att läsa, läraren pratar om dom, vi har ett par seminarier där man ska försöka säga något klyftigt, vi skriver uppsatser. Det går faktiskt utmärkt med engelskan, jag är mycket bättre på att förstå engelska än att prata och skriva den. Jag oroar mig litegrann för hur det ska gå med uppsatserna, särskilt som jag bara läser kurser där språket har väldigt stor betydelse och även kan vara knepigt, med filosofiska begrepp som måste ringas in med hjälp av finstilta distinktioner. Men jag har också tänkt att jag inte ska bry mig om vad jag får för betyg här, att jag bara ska bli godkänd, vilket är en inställning som jag måste kämpa lite för att kunna upprätthålla.