Jag håller på att skriva min första uppsats. Tidigare idag gick jag i solskenet på campus, med min laptop i ena handen och en kaffe i den andra, och kände för ett ögonblick hur jag faktiskt är det jag helst av allt vill vara; en ung intellektuell kosmopolit! Kaffe gör saker med mitt ego, vilket jag antar är hela anledningen till att jag tycker så mycket om kaffe. Nu sitter jag och försöker formulera mig på engelska. Det är liksom inga problem för mig att göra mig förstådd, att säga det jag vill säga. Problemet är hur jag säger det. Jag tycker det brukar vara ganska lätt annars att genomskåda mina lärare, att fatta vad som liksom får dom att ticka och sen leverera just det. På engelska skriver jag som en rostig maskin. Jag skäms och är ingen kosmopolit utan en lantis från Mora.
Det här är ämnet jag skriver uppsats om: "How Foucault can jusify the claim that the individual is a reality fabricated by the specific technology of power that he calls 'discipline". Känn på den liksom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Q: "How Foucault can jusify[sic!] the claim that the individual is a reality fabricated by the specific technology of power that he calls 'discipline"
A: What is house music?
Lärarkommentar: people ask me all the time to explain house music. I mean . . . house music is . . . eh . . . is a feeling unowatimsayin, it's a . . . I mean . . . give me a funky groove and I'm straight unowatimsayin, I'm just feelin house nowatimsayin I'm just feelin house, house ain't all that complicated you know, get your track on get your groove on and just sit back unowatimean, it's vibe yoknow, just vibe, I mean house, house just takes it to another level, I mean it just . . . it's just there
Skicka en kommentar