Simone de Beauvoir bodde på hotell i hela sitt liv för att kunna höja sig över vardagens löjliga sysslor och helt ägna sig åt att läsa och skriva istället. Som feministisk strategi i femtiotalets Frankrike tror jag att denna typ av elitism var det enda rätta. Jag kan även känna igen mig i hennes frustration av att vara bunden av värdsliga ting som maten, att laga den, handla den, planera sin dag utefter den. När jag är i Uppsala måste jag hela tiden tänka på att jag snart kommer att bli hungrig och att jag då måste vara hemma, att jag måste ha mat i skåpet och att jag måste diska efter mig. Jag måste tänka på maten och inte på till exempel tolkningen av Bryssel-II förordningen eller Kritina Lugn eller nya Cadenzasläppet, vilket jag tycker är mer intressant. Detta har inget att göra med att "tycka om att laga mat" eller den glädje jag kan känna av att köpa en fisk och sen tillaga den, utan det har att göra med vardagen. Jag vet inte om Foucault skrivit någon bok om mat, antagligen har han väl gjort någon form av analys av vad den moderna människans tvång att sköta sin matlagning innebär för hur samhället ser ut. Jag tror jag vet vad Foucault skulle skriva: att tvånget att laga mat är ett uttryck för makt, exempelvis ett sätt att hålla de Beauvoir ifrån att skriva böcker. Att vara fjättrad vid en tidskrävande tillfredsställelse av sina pinsamt grundläggande kroppsliga begär. Samtidigt tycker jag att detta är bra, att det är ett uttryck för jämlikhet och jämställdhet om alla måste syssla med sin mat (eftersom jag ju lagar maten bara till mig själv finns det inte något arbetsfördelningsproblem i mitt fall) och jag tycker att det är varje människas moraliska plikt att inte ha tjänstefolk. Det borde vara högre straff på att vara frisk och ha tjänstefolk (städhjälp är tjänstefolk) än på att ge en okänd person en örfil. Men äta på restaurang, det är ändå något annat, det finns en värdighet i att äta på restaurang eftersom man är restaurangägarens gäst och restaurangägaren därför bestämmer.
Så varför denna långa utläggning? Jo för att här i Hong Kong äter jag precis alla mina måltider på restaurang. Åh det är så fantastiskt! Det är verkligen en bokstavlig frigörelse från vardagens löjliga sysslor, från detta ständiga planerande och ältande av värdsliga ting. Jag måste inte tänka på att jag inte har råd att äta ute och därför inte kan göra ditten eller datten för det tar sån tid att jag måste äta där - jag har nämligen råd. Jag kan köpa maten var jag vill, det spelar ingen roll om jag är på andra sidan Hong Kong Island, det är bara att stega in på ett billigt ställe och beställa. Jag kan åka till stranden med bussen fast jag är hungrig, jag kan vara på fel sida stan och tänka hoppsan jag är hungrig vilken slags mat är jag sugen på idag då. Om det inte vore för att jag verkligen älskar att ha ett hem skulle jag skriva såhär: Att alltid äta ute innebär en frigörelse från det borgerliga konceptet av Hemmet, något som enbart kan ske i en verkligt urban miljö.
Det är tur att jag tycker om maten här, men jag tycker nästan alltid om maten var jag än är. Det enda ställe jag varit på där jag tyckt maten varit sådär var Sichuanprovinsen i Kina, men där var det också så svårt att beställa eftersom man bara pekade på menyn helt random och inte hade en aning om vad som skulle hamna på tallriken. Hong Kong har förstås ett berömt kök, konstigt vore väl annars, varenda håla i hela världen anser sig ju ha ett berömt kök, jag lovar att folk i Finland tror att hela världen avundas deras fantastiska mat. Fast ok Hong Kong har ett berömt kök på riktigt, den "kinamat" som serveras på syltor i den svenska landsorten har Hong Kongs kök, det kantonesiska, som förebild och avlägset ursprung.
Det grundläggande valet man måste göra är om man vill ha ris eller nudlar. Nudlarna serveras i soppa, ofta med himmelsk buljong, och det finns många olika sorters nudlar. Riset är av den typ som i Sverige kallas jasminris och till det serveras antingen olika typer av grillat/rostat kött, upphackat i mindre bitar med ben och allt som följer med, eller något som väl kan liknas vid köttgryta. Köttet är oftast fläsk, kyckling eller anka. Ganska lite grönsaker faktiskt. I enklare restaurangers fönster ser man hur de helgrillade djuren är upphängda, med huvudena och fötterna kvar. Denna "lokala" mat är oftast billig. Det finns tre restauranger på campus, och oftast äter jag frukost och lunch på någon av dessa. Till frukost brukar jag äta omelett och dricka kaffe. Det är billigt på skolan och faktiskt bra mat. Även kaffet smakar gott, vilket jag upplever som en lättnad.
Sen finns det också ett oräkneligt antal restauranger som erbjuder mat från alla världensen hörn, italienska, franska, hamburgare, till och med ett nepalesiskt ställe som jag dock inte testat. De flesta av dessa ligger i restaurangområdet Soho, ungefär tio minuters taxifärd bort, och är betydligt dyrare än ställen med lokal mat. På ett enklare ställe i Soho kostar maten kanske 75 kr, och sen kan det bli hur dyrt som helst därifrån om man är på det humöret och har mycket pengar. Pizza är väldigt dyrt, vi var så sugna häromdagen att vi åt det ändå och det kostade typ 120 kr för en väldigt liten pizza. Vi har ofta ätit middag i Soho men vi måste börja göra det lite mindre för det blir så dyrt. Nudelsoppa brukar kosta typ 20 kr. Nere på gatan finns ett dygnet-runt-öppet Mc Donald's och det kostar bara typ 20 kr för en meny vilket känns väldigt billigt, Burger King tar typ 45 kr av någon anledning. Ibland har det varit så varmt på dagarna att jag inte pallat att äta så mycket och sen har jag blivit helt outhärdligt hungrig när jag ska sova på natten och då har det hänt att jag stegat ner för de 207 trappstegen till Mc Donald's och köpt en Big Tasty.
Andra saker:
I helgen hade vi tänkt ta en weekend på Filippinerna, men när vi skulle boka var det slut på biljetter. Det är Mid Autumn Festival vilket är public holiday och innebär långledigt. Men alltså fatta grejen att man liksom ens kan fundera på att ta en weekend på Filippinerna, sån lyx alltså.
I fredags var vi på en bar som heter Yumla där dom spelar minimal! Det är pyttelitet men ändå spelar H.O.S.H. där nästa helg! Och på onsdag kommer Shlomi Aber till stan! Detta känns bra eftersom jag verkligen saknat technon hittills. Kanske går jag dit och dansar helt själv, allt jag begär är att få höra lite 909-beat i rak 4/4 takt!
PS jag saknar er alla därhemma väldigt intensivt, trots att jag har det bra för det mesta.
1 kommentar:
Oskulden i utbytesstudenternas varld ar pavag att forintas.
Jag vet hur du kanner, speciellt nar jag kan ta en Weekend i NY om jag kanner for det, eller bahamas. Ju langre man ar borta, desto mer uppskattar man vad man har runt sig. Men man kommer aldrig sluta sakna dem dar hemma, och man kommer alltid ha storsta delen av sin passion i sitt eget epicentrum. Det ar konstigt, jag har varit borta i mer an 3 ar och jag kanner mig fortfarande ny till landet. Aven fast jag har byggt upp mitt liv mer stabilt har borta, and jag nagonsin var i narheten av hemma i Sverige. Jag vet inte om det ar nagon slags mansklig antiaktion mot att kanna sig hemma, vart man an ar. Ordet HEM skrammer mig lite fortfarande, det kanns svart att kunna lokalisera bade kanslor och nagon geografisk punkt. Har borta ar man definerad som en "Rolling Stone", vackert tycker manga, mystiskt tycker en del och "insane" tycker de flesta. Fast jag kanner mig inte som nagon "rolling stone", mest som en knepig vandrare som har fastnat i utlagget om vad ett "hem" innebar.
Jag reser och reser och reser och hittar ingenting jag soker efter, hittar en andra massa saker som ar vackra och bedovande men jag forundras alltid over att folk har en plats i sitt live och i sitt hjarta de kallar hem.
Ibland tror jag att syrran har gjort det smartaste och klokaste valen av oss alla. Hon flyttade aldrig fran Mora, hon byggde istallet upp sin varld dar, dar hon har allt hon behover, goda vanner, karlek och familj. For ar det inte dar, vi verkligen kan lokalisera vart "hem". Sa vad ar det egentligen vi soker efter?
Skicka en kommentar